Medvetandet är på drift och söker det bestående mellan objekt och föreställning. Kanske det underbara i det vardagliga, i livet. Nanna de Wilde tar sats i konkreta objekt för att, som nu på KAZ Galleri i Västerås, även i akvareller och teckningar lyfta fram mångbottnade berättelser om kroppens erfarenheter.

Länge har Nanna de Wilde arbetat med objekt. Det tre år långa projektet Jenny *1910 †2006 handlade om vad föremålen i ett dödsbo säger oss. I större teckningar, i objekt och installationer har hon tidigare gestaltat funderingar kring grundläggande dualismer i samhället. Det har handlat om manligt och kvinnligt, om kropp och begär, om smärta och sorg.
     Nu visar hon större akvareller och mindre teckningar. Akvarellerna är resultat av arbetsprocesser som börjar med rena ready mades, exempelvis porslinsföremål från loppmarknader. De är kringgärdade av betydelser genom sin användning och de platser där de brukats: kvinnliga eller manliga sfärer i samhället. En tvålkopp eller en mindre skulptur med upplyfta händer. Ett rör. Foto, teckning och akvarell blir metamorfosens väg som fyller bilderna med en ny sinnlighet. Bildernas objekt framstår plötsligt som fetischer: vi anar det ”döda” föremålet men också den nya kroppen som lever av erotiskt begär, fysisk smärta, av projektioner, förväntningar.

Det är inte en kvinnlighetens maskerad som Nanna de Wilde är ute efter. Snarare anknyter hon till den biologism där kvinnans erfarenheter av graviditeter och förlossning öppnar för kunskap. Något som 1960- och 1970-talets kvinnliga konstnärer gärna skildrade. En kunskap som mycket väl kan liknas vid alkemiska processer, oftast använda i berättelser om män, och manliga konstnärskap. Här blir de kvinnliga erfarenheter om förlösning genom tillblivelsens våndor där smärta och mörker övergår i ljusets eufori.
     Akvarellen, så som Nanna de Wilde använder den, ger också intryck av ett slags esoterism. Tyllika sjok av färg i flera lager svävar fram som slumpmässiga landskap, de ringar in det guld som sägs utkristalliseras i alkemiska processer, rena former och liv. Det andliga flätas dock brutalt samman med det kroppsliga, vi anar inälvor, blodkärl och kroppens håligheter bakom den luftiga ornamentiken.

Nu ska ingen tro att Nanna de Wilde styrs av något som helst sekteristiskt tänkande. Fritt söker hon själsfrändskap och hämtar associationer. Några surrealister här, några esoteriker där. Upptäckarglädjen styrs mot grundläggande existentiella frågor. De går som röda trådar i hennes verk: liv och död, identitet och minne, tingen och kroppen. Därför hade det varit bra om hon hade tagit med några objekt till sin utställning: detta för att belysa den kontinuitet och den bredd som hon ständigt bygger vidare på.

Västerås 2014-01-15 © Kristina Maria Mezei