Anslaget är monumentalt; dubblerade i golvets stora spegelpodie framstår triptykerna "Past Perfect Facies I och II" som välberäknade, fasta vägginstallationer. Vid närmare betraktande visar de dock sina fragila egenskaper. De två flankerande bilderna i var triptyk är handgjorda pappersark där lavasand och guldoljepastell skapat de fraktalliknande mönstren. Och det uppförstorade fotografiet i mitten – en närstudie av nyss frusen is med luftbubblor – framstår som en sekundsnabb skildring av en stelnad, organisk explosion.

Catrin Andersson rör sig konceptuellt i en forskningsliknande sfär, men utan att förlora den visuella suggestionen. Hon är medveten om blickens längtan efter förförelsen, dess törstande behov efter det som ligger bortom den omedelbara bekräftelsen.
     Hennes teckningar, där vatten fått kemiskt interaggera med kolpulvret, påminner om geologiska sedimentkartor (exempelvis i den stora triptyken "Surface Sensor"). Pigmentbitningarna liknar de som särskilt "aggressiva" akvarellfärger åstadkommer.

"Past Perfect Facies I", triptyk, 2015, papper, foto, lavasand, kol © Catrin Andersson

Teckningarnas monumentalformat förstärker uttrycket av enormt uppförstorade landskapsdetaljer, av ett makrokosmos med paradoxala drag av friluftsstudier. Och sällsamt nog är de enda linjära elementen bildernas yttre begränsningar. Inom de rektangulära formaten "flyter allt", som i Herakleitos konstaterande.

De handgjorda pappersarkens mönsterslingor, de utfrätta floderna av kolpulver, de hängande "latexhudarna" – alla bär de spår av människa eller människans åtbörd. Det spontant organiska presenteras delvis som om det vore en skenvärld. Men utställningen bygger också på studier kring det mätbara i naturens förändlighet, exempelvis i vattenverket "Decade (Decay)".
    För att vara den första egentliga solopresentationen i Stockholm framstår Catrin Anderssons framträdande som ovanligt moget och sammansatt. Att kombinera intressanta, cerebrala koncept med kraftfull visuell form är inte alltid så lättgenomfört, men i Catrin Anderssons tappning fungerar det utmärkt.

Stockholm 2015-06-05 © Leif Mattsson