En resa som tar sin början i en utvecklad slutfas, för att baklänges rekapitulera sin historia – så ter sig Willem Anderssons förvandlingsnummer i en serie om tre av utställningens verk.
     Det första: en stor oljemålning med titeln "Because the real is gone" vars former lockats fram ur rena fantasin. Det andra: en liten skulptur som avbildar och replikerar den tidigare målningens amorfa figur. Det tredje: återigen en stor oljemålning i formen av ett stilleben där den lilla skulpturen ljussatts för en mer realistisk och påtaglig framtoning.
     Från underdelens spröda men ändå hästlikt kraftfulla ben till överdelens magmaslingrande rörelser finns knappast någon logiskt förklarande övergång. Det är som en bild av tidens avtryck i långsamt stelnad form. Här är absurditeten kung och kejsare – just som i det borttynande medvetandet, ögonblicket innan sömnen gör entré.

"I want you to get me to get home" brons, h 125 cm © Willem Andersson	"I am an engine", opd, 280x257 cm © Willem Andersson

Willem Andersson beskriver i vårt samtal en självupplevd vakendröm som en av utgångspunkterna för figurerna. En känsla av att stå bredvid sig själv, att vara ett ting, en oformlig klump – med ett samtidigt jagmedvetande.
     Och det är också hans eget ansikte som varit förebilden i skulpturen "I want you to get me to get home", men här i en medvetet åldrad skepnad. Underdelen är skulpterad utifrån Michelangelos David-staty – och inte som man kanske skulle kunna tro en ren avgjutning från någon befintlig skulptur.

Även i den stora figuren "You too feel unseen" är underdelens kvinnokropp skulpterad på klassiskt manér, för att sedan gjutas i brons – en ganska överraskande metod i dagens konstvärld där bastardartade sammanfogningar oftast är rena ready mades (i god Duchamp-anda).
    Det här betyder två saker: för det första att Willem Andersson har en utmärkt känsla för tredimensionell form, för det andra att uniciteten aldrig kan ifrågasättas. Nej, någon de enkla genvägarnas apostel är han inte, denne Willem Andersson, och knappast den lättfångade skönhetens heller. Här bjuder han på motstånd med njutbart resultat som följd.

Stockholm 2015-11-11 © Leif Mattsson