I sin utställning på Konstakademien utgår Gert Aspelin från en bäckravin i Kivik. Han tar ravinens fläckar och sandstråk till motiv, ljusa ytor som bryter igenom det mörkare gräset. Han använder också regnvattnets rännilar som förgrenar sig likt nät i sanden.
     Men dessa motiv är inte hela saken. Gert Aspelin berättar med hjälp av de funna formerna i erosionens långsamma flöde om de spår människor lämnat hos dem som lever, samtidigt som han parallellt visar människors efterlämnade ägodelar - som om deras liv och landskapet tycks reflekteras i varandra hos den som söker ett landskap på djupet, ett tillhörighetens landskap.

Gert Aspelin använder landskapets former för att utforska jaget som varit med om detta, en glimt av världen genom barnets blick och dess förkärlek för detaljer, ett barn som minns mammas handväska med sitt lås, minns en vägg där solen vilat genom åren, gong-gongen som kallade till matbordet, farfars målningar och klossarnas torn intill vardagsrumsmattans mönster.

© Gert Aspelin

Installationen med det lakoniska namnet "16 kvadrater" är ouvertyren. Framför de 16 målningarna står en bild av en honungsfläck och objekt som mammas handväska, gong-gongen och en sten. Motiven i målningarna ovanför anspelar fritt på föremålen: sandfläckar, rännilar, som kallas både Rotknippen och Stjärntrådar.
     Där finns också den torra marken och en målning som refererar till flygfoton över ravinen som Gert Aspelin använt i olika sammanhang.
     Mitt emot finns en annan installation, "Out of the Web" (Landskapspartitur). Här dominerar sandfläckarna, men här finns också exempelvis ett par flygfoton, backsippor och ett hallon.
    De två installationerna speglar på sätt och vis varandra. Men de består av delar som kan tas bort och flyttas till nya positioner. Ibland är tillvaron osäker, ibland en plats som kan grupperas om.

Gert Aspelins farfar Karl var målare i den nationalromantiska traditionen. I utställningen finns en parafras av en av farfars målningar. Motivet är en gestalt i Viktor Rydbergs roman Vapensmeden, en harpospelare som går över fälten med sin son på armen. Sonen lutar sin kind mot faderns skäggiga. Gert Aspelin framhäver ömheten i sin målning, kanske en ömhet genom generationerna. Pojken hos Rydberg heter Gunnar, samma namn som Gert Aspelins far bar.
     Så framstår utställningen som visionen av ett kretslopp, inte främst av det materiella, utan av människor i ett landskap och av verkliga och föreställda syner.

Stockholm 2015-03-04 © Niels Hebert