Det är knappast den konstnärliga entydigheten som Lina Bjerneld söker, inte de långa serierna av likformiga, måleriska utfästelser. Jag kommer på mig med att förbryllas över varför vissa verk lämnats i så tidigt stadium (säkert en yrkesskada från lärartiden), för att i nästa stund häpna över briljansen och den utsökta måleriska nivån i andra.
     Att ställas inför Lina Bjernelds (f.1979) variationsrika presentation "För all tid" är en omtumlande upplevelse. Ömsom går associationerna till femtiotalets informella konst – från Tàpies förfinade hantering av ytor till geometriska formexperiment av Ragnar Sandberg. Ömsom till målerisk trashestetik och experimentbyggen som sprungna ur stökiga Berlinateljéer. Och så plötsligt ett utfall i Hilma af Klints riktning.

"Black Bead", olja på plexi, 2015, 74x 58cm © Lina Bjerneld	"Studio", olja på plexi, 2015 74x 58cm © Lina Bjerneld

Att tiden och dess påverkan som undflyende begrepp intresserar Bjerneld står helt klart, inte enbart på grund av den dubbeltydiga utställningstiteln. Timglasliknande former återkommer i flera verk, liksom i något fall även en urtavla. Vill man så går det naturligtvis också att läsa in så kallade nupunkter (enligt Bergson) representerande verkens olika temporala stadier.
     I ett särskilt fall – i den stora vägginstallationen i rum fyra (Utan titel) – har Bjerneld skiktat "målningen" i flera välavgränsade delar: olja på duk, tusch på papper, olja på pannå och en plexiglaslåda. Adderandet av tidsfragment skapar djup av approximativ karaktär, och bryter samtidigt med den självklara kronologin i traditionellt skiktmåleri.

"Hand", opp 2013, 67x38 cm © Lina Bjerneld

I utställningens största verk, den tredelade skärminstallationen "Folding Screen", sam- och motverkar tre figurativa målningar. De två flankerande sidorna är svepande, Matisse-likt upplagda, medan den mittersta målningen består av ett mer kontrollerat valörmåleri. Den bildspråkliga krocken är tydligt kalkylerad. Dessutom vänder den vänstra målningen "ryggen till" för att kommunicera med målningarna bakom skärmen.
      Lina Bjerneld har onekligen ett oortodoxt sätt att presentera sina verk. Samtidigt kan man se att de faller väl in i Fullersta Gårds karaktärsfulla rum med sina vackra kakelugnar och diverse skrymslen och vrår. En klassisk hängning skulle förmodligen inte tjäna sitt syfte här – åtminstone inte när det gäller en så tekniskt varierad och infallsrik konstnär som Lina Bjerneld. Som det nu är samsas utställningsteknisk lekfullhet med ett ambitiöst och ickehierarkiskt bildspråk. Den kombinationen ser vi alltför sällan på den svenska konstscenen.

Stockholm 2015-09-30 © Leif Mattsson