Sist jag såg en samlad utställning med Ann Edholms måleri var på Galleri Magnus Åklundh för fem år sedan. Då var det, som sig bör i ett galleri, trångt om saligheten. Konstnärens stora färgfältsmåleri kräver luft och utrymme – och kommer därför bättre till sin rätt här på Tomelilla Konsthall.
     Detta med samma självklarhet som att en religiös tillbedjan kräver ett rum med högt till tak – vilket inte är oväsentligt då Edholms bilder har en religiös underton. Den finns där som en eggelse, något att med nödvändighet förhålla sig till (även om konstnären själv inte är troende). Därmed är förebilderna också diametralt olika: barockmålaren Matthias Grünewalds Isenheimaltare vid sidan om den mer uppenbara förebilden Barnett Newman.

"Tungan på ordet, Fall..." © Ann Edholm	"Tungan på ordet, Stationen" © Ann Edholm

Religionens betydelse kan tyckas överraskande då mycket annan konstruktivism stöter ifrån sig alla former av metafysiska krumbukter. Hos Edholm fungerar namnen, titlarna, utvidgande och som en hjälp på traven.
     Sviten Tungan på ordet är inspirerad av stationerna längs Via Dolorosa, Jesu väg mot korset, där den spetsigt orange-svarta Kaddisch medvetet (och onomatopoetiskt) betecknar ett slag, en örfil (förutom att ordet Kaddisch står för en judisk bön).
     Målningen Maria är mjukare med sin blått, mjukt uppfångande, form nedanför det djupt svarta. Å andra sidan anspelar Gahsell (en gul monokrom målning täckt av ett svart galler) på en existentialistisk dikt om instängdhet av Gustav Fröding.
     Men frågan är om inte Edholms intellektuella avsiktsförklaringar (titlarna, hennes egna förklaringar) ändå kan tillåtas verka i en onåbar förståelserymd – utan att andemeningen i konstnärens bilder nödvändigtvis går förlorad.

Med rätt eller orätt ser jag, på egen hand, ett tydligt frändskap mellan Edholms bilder och konstnären Olle Baertlings (titta till exempel på Edholms ridå Dialogos i FN:s högkvarter i New York). Men ställda mot varandra ser jag också vad som skiljer de båda konstnärerna åt. När ”den öppna formens estetik” hos Baertling låter ofullbordade former fara in och ut ur de egna bilderna i rasande fart är händelseförloppet avslutat inne i Edholms bilder.
     Därmed synliggörs också de påbörjade formernas spetsar hos Edholm (medan de ligger utanför bilden hos Baertling). Formen hos Edholm kan således emanera ur en sylvass knivspets – eller ur ett mjukt uppfångade blått som i Maria. Det är bilder att stanna upp inför, begrunda och söka insikt ur.

Tomelilla 2015-06-17 © Martin Hägg