Poängen är ögonblicklig; Maria Friberg följer en bildspråklig tradition där betraktaren direkt får kvitto på sin perceptuella förmåga. Bilderna lever i ett slags symbios med sin egen simplicitet och effektiva renodling: what you see is what you get.
     Mannen med lätt sorgsen och inåtvänd blick som placerats högst upp på sin totala livsförbrukning av skjortor är ett självklart exempel på detta ("Changed Position"), liksom bilden med de kolossala högarna av lakan, där drömmarna – och kärleken? – fångats i sin egen posthuma befläckelse ("Piles of Dreams").

Oblygt balanserar Maria Friberg på gränsen till reklamspråkets domäner. Men den produkt hon vill "sälja" är inte kommersialismens glättiga. Snarare återbrukar hon det slagg överkonsumtionen lämnat efter sig, som om det vore den allra självklaraste rekvisita från konstnärens ateljé.
     När kvinnan i "Stillstand" lindats in i hundratals svarta elkablar är det Medusa i återbrukets form vi ser – kanske en omtolkning i 2000-talet av det "orättfärdiga" i Medusas straff. Det stora och mycket detaljrika fotot är en av utställningens absoluta höjdpunkter. Det är också placerat i fonden som en mörk och ständigt vakande anklagelse.

"Piles of Dreams", 2015, 150 x 118 cm © Maria Friberg	"Distorsion I", 2015, 150 x 118 cm © Maria Friberg

Männen i kostym som blivit något av Maria Fribergs konstnärliga signum lyser denna gång med sin frånvaro. Och tronen som mannen i "Changed Position" placerats på bär heller inte maktens särmärke, den är en ren tankebubbla.
    I en mer kontemplativ och avspänd situation har Friberg placerat mannen i "Full of Silence". Återspeglingarna från romantikens naturberusade ideal är uppenbara, liksom blinkningen till Caspar David Friedrich. Kanske saknas här den komplexa symbolik som "Stillstand" bär, men den bortvände mannen förkroppsligar ändå något essentiellt, bortomvärdsligt och icke könsspecifikt: människans eviga längtan.

Stockholm 2015-11-18 © Leif Mattsson