Den åttonde upplagan av GIBCA har nu invigts och curatorn Elvira Dyangani Ose inledde sitt anförande med frågan: ”Om du hade möjlighet att ändra historiens gång, vad skulle du göra då?” Det är naturligtvis en retorisk fråga till oss besökare. Däremot är det en fråga som har varit central för urvalet av konstnärer till biennalens tema ”A story within a story... Det är ett tema som innehåller frågor om historieskrivningen, om vad som ryms inom en officiell sådan och vad som lämnas utanför.
     De utelämnade berättelserna i Historien, med stort H, är självklart oräkneliga. Några av dessa många dolda historier presenteras av de trettiotvå konstnärer/konstnärsgrupper, som ingår i årets biennal. Det rör sig om allt från kolonialism, nationers självständighetsdagar till begravningsritualer och globaliseringens konsekvenser för i liten bruksort i norra Sverige.
     Det är ett brett spektra av berättelser från jordens alla hörn, men ändå finns det en underton av gemensam karaktär med fokus på såväl allmänmänskliga, som politiska frågor.

© Sara Jordenö

I Röda Stens stora katedral möts vi av Kader Attias installation Los de arriba y los abajo (De där uppe och de där nere). Han har återuppbyggt en gata i den palestinska staden Hebron på Västbanken. En stad där både palestinier och israeler lever på samma gata vilket får konsekvenser.
     Angela Ferreiras och Shilpa Guptas installationer i Röda Stens katedral ger ett visuellt intryck av en transithall på en nattlig flygterminal, där elljuset har dämpats. Det välbekanta ljudet av tavlan, som annonserar flygavgångarna, flärpar hela tiden runt och nya textrader uppstår. Packlårar står uppställda i mitten och en del av en kolonial arkitektur är byggd, som en gång över rummet. En passage från ett land till ett annat, från en verklighet till en annan.

© Phoebe Boswell

På Hasselblad Center visas Sara Jordenös video om bruksorten Robertsfors, The Diamond People Project. Den är ett exempel på en sådan öppen historieskrivning, som curatorn Elvira Dyangani Ose efterlyser. Projektet skildrar den närmast olösliga konflikten mellan global solidaritet och faktisk överlevnad i en liten norrländsk by. Det är en skickligt gestaltad berättelse med stor respekt för alla inblandade parter. Den går rätt in i hjärtat.
     Ett annat guldkorn är också Phoebe Boswells starka installation The Matter of Memory. Förbi en stor teckning direkt på väggen av en död elefant med flugor surrande i djurets uppfläkta mage, kommer man direkt in i ett kolonialt vardagsrum i Kenya. Inbjuden på en kopp te kan man sätta sig i två mjuka fåtöljer och lyssna till Boswells far och mors berättelser om livet i Kenya. Små händelser utspelar sig, där man minst anar det. En videoprojektion i miniformat visas direkt på tekannan på bordet. Den röda piskan viner i luften. En tecknad animation i storformat fyller ena väggen och från fåtöljerna kan man följa berättelsen om landets koloniala historia.

På Göteborgs Konsthall ryms bland annat både måleri, Lynette Yiadom-Boakye, och teckningar i stort format, Kerry James Marshall, och installationen The Museum of Nothing av benandsebastian.
3:e våningens två rum, med dels en film från Vietnam av The Propeller Group och en rumslig video av Nastivicious, är suggestiva verk som också berör.

Alla kan nog hitta sina egna guldkorn i årets biennal, men som helhet är det mycket, för att inte säga fullmatat. Man kan nog uppleva ett visst motstånd, när bildkonsten tenderar att bli mer av att läsa än att se och uppleva, mer text än bild, mer teori än gestaltning. Men orkar man och ger av sin tid till varje verk, finns det mycket att ta till sig och mycket att lära av alla berättelser om vår gemensamma globala tillvaro.

Göteborg 2015-09-23 © Berit Jonsvik (text och foto)