LM: Ge mig en kort bakgrund. När startade Havremagasinet och vem är det som driver verksamheten?

RS: Havremagasinet startade som ett projekt under sommaren 2010 med utställningarna Ryssen kommer! och Bodenskolan. Ryssen kommer! ville vi medvetet visa i just Boden eftersom staden hade varit stängd för utlänningar i så många år och varit Sveriges bastion gentemot Ryssarna ifall en invasion skulle äga rum. Så vi åkte runt i Boden och letade en lämplig lokal för utställningen och hittade till sist Havremagasinet, en K-märkt byggnad på sex våningar och 3600 kvm.
     Parallellt med Ryssen kommer! visade vi en utställning med konstnärer från Bodenskolan. Detta var ett löst sammansatt kollektiv med ett 14-tal konstnärer, varav vissa var nationellt erkända, som ledde utvecklingen av konsten här uppe under 50- och 60-talen.
     Utställningarna blev en succé, sammanlagt kom 13 000 besökare. Efter det ville politikerna satsa på en fortsättning och det ledde till att vi fick medel för att anpassa lokalen. Sommaren 2012 kunde vi starta på nytt med utställningen Reoriented curerad av Jack Persekian.
     Vi som startade Havremagasinet är alla konstnärer själva i grunden. Några av oss har drivit Luleå Art Biennal och andra stora konstprojekt genom åren. Nu driver vi Havremagasinet på entreprenad genom vår förening Havremagasinet Art Management Group. Huvudfinansiärer är Norrbottens läns landsting och Bodens kommun. 

LM: Hur har verksamheten sett ut under de senaste åren? Vilka utställningar har ni arrangerat?

RS: Havremagasinet har framförallt satsat på att göra en stor årlig sommarutställning då alla sex våningar i huset är öppna. Då bjuder vi in en internationell curator som får kurera en utställning på fyra av våningsplanen. De två översta brukar vi viga åt en utställning med lokal anknytning.
     Under åren har vi visat stora internationella konstutställningar som: Liberation med konstnärer direkt från revolutionens Tahrir-torg i Kairo, Genderheart som handlade om genusfrågor. Elemental som curerades av Gregory Volk med konstnärer som Roni Horn, Lawrence Weiner, Olafur Eliasson, Joan Jonas mfl. Pussy Riot and the Cossacks med ett 50-tal ryska protestkonstnärer. Och i somras visade vi Entry prohibited to foreigners, en utställning om migration och förflyttningar i världen som blev extra aktuell med den flyktingkatastrof som eskalerade samtidigt.
     För oss är det viktig att visa aktuell samtidskonst som också lyfter samhällsfrågor som yttrandefrihet, jämställdhet och demokrati. Parallellt med utställningsverksamheten driver vi ett stort pedagogiskt arbete där vi använder oss av utställningarna för att jobba med dessa frågor lokalt tillsammans med invandrargrupper, pensionärer och barngrupper i olika projekt kopplade till utställningsverksamheten. 

LM: Er utställningsverksamhet är alltså både internationellt och lokalt orienterad. Var det en självklar utgångspunkt redan från början eller har det kommit till efterhand?

RS: Det har alltid varit en utgångspunkt i vår verksamhet och det är vårt mål att visa internationell samtidskonst på högsta nivå. Men vi vill också bygga vår verksamhet kring Bodens egna konsthistoria. Det är viktigt att visa att det finns en stor talang och ett brett konstnärskap som har kommit från Boden genom åren.

LM: Vad jag kan förstå är ni en av de nordligaste konsthalllarna i Sverige, kanske den allra nordligaste? Samarbetar ni med andra aktörer i de norra länen, eller är era utställningar helt egna produktioner? Har ni något utbyte med konsthallar eller gallerier söderut i landet?

RS: De samarbeten vi har i Norrbotten handlar mest om fortbildning och pedagogiskt arbete. Vi är nog den nordligaste konsthallen med fokus på internationell samtidskonst och som har kapacitet att visa större utställningar till skillnad från de kommunla konsthallarna i närheten.
     Av de utställningar vi har gjort har några visats på andra ställen, men det är en verksamhet vi tänker att vi kan utveckla ytterligare. Gender heart visades på Varbergs museum och Pussy Riot and the Cossacks har visats på École des Beaux-Arts i Besancon, södra Frankrike. Inför den utställningen gjorde vi även ett samarbete med Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm för att belysa de ryska konstnärernas situation och visa upp vår verksamhet i Stockholm. Nästa höst kommer vi för första gången att visa en utställning som vi själva inte har producerat, det är Västerås konstmuseums utställning med Martin Adler.
     Sen så samarbetar vi löpande med nationella och internationella gallerier för att låna in verk, de mest kända är Saatchi Gallery, Hauser & Wirth, i8 Gallery i Reykjavik och Galerie Neugerriemschneider i Berlin. I och med att vi satsar på stora samlingsutställningar så har vi ganska snabbt kunnat bygga upp ett nätverk runt om i världen. Det är spännande och ger ringar på vattnet, vi får tips om bra curators och konstnärer och ryktet om Havremagasinet sprids.

Stockholm/Boden 2015-12-09 © Leif Mattsson och Ricky Sandberg