På utställningens katalogomslag löper de svepande färgslingorna rytmiskt och ornamentalt – som i en målning av Brice Marden eller Tommy Östmar. Bilden är ett detaljutsnitt ur Meta Isæus-Berlins målning "Radar". Och genast blir det uppenbart som många målare insiktfullt upptäckt: i detaljerna finns helhetens DNA.
      Anledningen till min reflektion är att det övre partiet i verket "Radar" är bland det mer intressanta jag sett av Meta Isæus-Berlin, ur målerisk synpunkt. Där är hon fri från sin berättartyngande börda, där sänker hon garden och tar ut svängarna, där bär måleriet i egen sak.

"Undervegetationen gör sig påmind" är utställningens titel – en lätt humoristisk blinkning till det (über)psykologiserande 1970-tal som var Isæus-Berlins uppväxtmiljö. Primalskriken och ångesten ekar cirkelformigt i hennes bakåtblickande dramatolkningar. Det är starkt och kraftfullt, protestburet och ifrågasättande. Men ibland också höggradigt illustrativt, som om hon stundtals låtit berättarivern delvis skymma själva måleriet.
     Å ena sidan finns en uppenbar kärlek till de svepande Munchliknande pensellöporna, och kanske också till den bildspråkliga atmosfär som omgav honom och expressionisterna. Å andra sidan finns ett mer samtida sökande med filosofiskt kritiska undertoner, ett inkapslat språk som man tidigare kunde finna i Isæus-Berlins installationsverk.

Om möjligheten fanns att förena dessa båda förhållningssätt vore mycket vunnet. Och kanske är det i just denna riktning Meta Isæus-Berlin strävar idag, med ifrågasättande återkopplingar till den modeanstrukna primalterapin, exempelvis.
     Vi har sett ett flertal konstnärer göra upp med sitt arv och sin uppväxt på snarlikt vis. Humorn är då ett både giltigt och effektivt vapen, kanske ett av de bästa. Och humor det har Meta Isæus-Berlin, stundtals en svart sådan. Insmuget i titlarna finns vardagslivets drömlika dårskap samlad: om den stora kärleken ("Höga Förväntningar"), om krampen som släpper ("Vad Händer Sedan?"), om ångesten som inte låter sig infångas ("Ångesthålet Som Dränerar Dig..."). Men här finns också de neonskimrande slingorna i "Radar" – en musikalisk förlösning på måleriets stora scen.

Stockholm 2015-05-04 © Leif Mattsson