Undertonen är politisk, subversiv, anklagande – från indianskan klädd som cheerleader, till skulpturen av Vita huset som fängelse eller fågelbur (med en batong hängande på sidan). Att det sedan i cheerleaderskulpturens titel refereras till en ledare av American Indian Movement förstärker bara känslan av ifrågasättande.

Annars är det humorn som genomsyrar utställningen – en tystlåten och underfundig, för att inte säga kärleksfull, sådan. Främst kommer den till sin rätt i de tjugosex små målningar där temat verkar ha gått i spinn. Nåja, en återkommande grundstämning finns det ändå i denna "Road Movie"-serie, en känsla som närmast kan beskrivas som existentiell ensamhet.
     Tomma, vida, ödemarker får stå fond mot de solitärt poserande och ibland spexartade karaktärerna – en soldat i givakt sedd bakifrån, en jultomte som knäböjande bildar en svastika, en kvinnlig cowboy ridande damsadel. Och så alla dessa ömkliga hus, byggnader samt ett och annat lok.
    Ett undantag finns från de singulära objekten och karaktärerna. I en hjärtknipande målning manifesteras ensamheten som duoform – två ugglor, sittande på en naken trädgren, stirrar frågande mot betraktaren; inte verkar de ha en aning om vad det eventuella svaret skulle kunna vara.

"Strax söder om norr", 2014, opp, 20x26 cm © Richard Johansson

Logiskt nog uppges en av Richard Johanssons förebilder vara den enigmatiska konstnären Sidney Nolan, en sällsynt särpräglad och svårplacerad, australiensisk naivist (1917-92).
     Richard Johansson kan rimligtvis inte ha sett den, för många av oss, omtumlande utställningen på Moderna Museet 1976 (då var han bara tio år), men konstnärskapet tycks ändå ha gripit honom starkt. Sidney Nolans ödesmättade landskap och oändlighetsperspektiv samt de tragikomiska karaktärerna återkommer i snarlika skepnader hos Johansson. Ömklighet, utsatthet och sublimerad empati utmärker såväl inspiratörens som den inspirerades verk.

Ett av de större objekten har också givit namn åt själva utställningen – en modell över en ödslig gata, titulerad "51st State". Begreppet syftar på de ännu inte inkorporerade stater eller områden som skulle kunna komma ifråga som USA:s femtioförsta delstat.
     I Richard Johanssons fall rör det sig om en utpost som gud glömde, en ödesmättad gata med hålögda, flankerande hus. Ett bortglömt samhälle, eller ett övergivet. Den imaginära snålblåsten viner runt husknutarna; Sidney Nolans ande vilar behagfullt över sceneriet.

Stockholm 2015-04-15 © Leif Mattsson

Under Omkonsts första år, 2002, skrev vi om Sidney Nolan. Läs artikeln>>