Årets vårutställning skiljer sig något från tidigare års upplagor vad gäller själva presentationsformen. För första gången blandas elevernas verk oberoende av vilken avdelning de studerat på – en nyordning som införts av de för året utställningsansvariga i designgruppen Uglycute.
    Fungerar det? Det måste man nog tillstå. Visserligen blir det nu näst intill omöjligt att fälla generella omdömen om respektive avdelning, men man kan också undra hur intressanta sådana svepande slutsatser egentligen är. De olika facken på skolan har ju genom åren alltmer närmat sig varandra bland annat genom gränsöverskridande projekt, så i någon mån är nyordningen logisk.

På pressvisningen betonade rektor Maria Lantz skolans långa historia av socialt engagemang, med alternativ jul och drakfester som ett par av exemplen. Och visst kan man påstå att traditionen fortfarande till viss del står sig. Den samhällstillvända Bauhaus-tanke som formade Konstfackskolan under åtskilliga decennier – och därmed särskiljde den från den mer elitistiska Konsthögskolan – genomsyrar många av årets utställda elevprojekt.
     Men man skall ha klart för sig att de två begreppen "samhällstillvänd" och "samhällsanpassad" är helt väsensskilda. I det senare fallet leder associationerna snarast till Peter Tillbergs målning "Är du lönsam lille vän" – en rimlig tankelöpa i tider av pedagogiska ovanifrånperspektiv. Konstfackskolans tradition av (anarkistiskt) ifrågasättande får vi hoppas är mer motståndskraftig än den normerande Bolognamodellen.

© A. Erika Bergström, Konst (KA)

Med hjälp av en färgglad karta kan besökaren navigera sig genom den myllrande utställningen där uttrycken blandas på det mest halsbrytande sätt. Känslofärgad empati möter "kliniska" undersökningar, psykoanalysen möter pragmatiken.
     Lite skämtsamt skulle man kanske kunna referera till patafysiken (Alfred Jarrys "lära om undantagen", en parodi på sann vetenskap), för här finns mycket humor i undersökningsniten, både avsedd och oavsedd. Glimten blinkar igenkännligt i många examenselevers ögon.

Måleriet i ett utvidgat perspektiv har en relativt stark ställning i årets upplaga, speciellt då på avdelningen för Konst och Storytelling. Viktor Fordell (Konst), Lovisa Henoch (Storytelling), Maev Lenaghan (Storytelling), Erika Bergström (Konst), Veronika Bela (Konst) och Jessika Lindeberg (Inredningsarkitektur) är bara några exempel på klart intressanta förhållningssätt till den handgjorda bilden.

© David Andrén, Inredningsarkitektur och Möbeldesign (MA)

Hantverkskunnandet är som alltid på Konstfacks vårutställningar av hög klass. Det gäller eleverna från Ädellab, exempelvis med suveräna objekt av Anita van Doorn och Matilda Lundin. Det gäller också Keramik och Glas, där exempelvis Joen Bager och Nathalie Sternbauer bör nämnas.
     Även på Inredningsarkitektur och Möbeldesign märker man den tidigare nämnda viljan till gränsöverskridanden. David Andréns stora, formstarka "kameraslutare", tillverkade av väderpinnar som förändrar karaktär utifrån luftfuktigheten, är knappast att betrakta som klassisk inredningsarkitektur. Och inte heller Nina Kapadias smått fantastiska scenarier för minidramer.

Motsatsernas spel är av naturliga skäl mycket abrupt. Men elevernas ofta rent divergerande ambitioner lyfter utställningen som helhet, det skapar dynamik och variation.
     Erik Malmstens (Konst) suggestiva "videoboxar", monterade i korridorväggarna, föreställande instängda, blottade människokroppar, är så nära en professionell tillämpning man kan komma. Att de nakna personerna framstår i naturlig storlek skänker installationerna en kuslig känsla av klaustrofobi och möjligen också fysisk tortyr.
     Att man sedan inte långt därifrån möts av en underbart livsglad installation av Siri Carlén, med tygfigurer i fabelliknande utförande, visar bara på den enorma bredden i årets utställning.

© Erik Malmsten, Konst (KA)

Även eleverna på avdelningen för textil närmar sig gränszonerna, och deras hantverksmässiga självförtroende inom sin genre är också högst påtagligt.
      På tal om humor och livsaptit så bör Saralo Serra Nilssons (Textil) tygskulptur "I hedran till under-livet" absolut nämnas, en hyllning till vaginan i form av en gigantisk sådan där besökaren är välkommen att krypa in. Högst upp ovanför den röda tygmagen tronar kvinnan själv. En fnissigt smittande presentation, och ett ifrågasättande av alla nedsättande tillmälen kvinnans könsorgan fått genom åren.

© Siri Carlén, Grafisk design och Illustration (KA)

Undersökningar av både samhällstillvänd och mer psykologiskt syftande art är ofta återkommande på vårutställningarna. Så också i år.
     I Jenny Markstedts (Industridesign) station, med ekologiska undertoner, kan besökaren få kvitto på sina matval ur ett hållbarhetsperspektiv. En ganska karaktärsavslöjande presentation, om besökaren är ärlig i sina val av snittar på det uppdukade bordet.
     Carolina Alvear Bellos (Textil) sensoriska undersökning av hur en sovande persons "karma" påverkar ett projicerat färgschema är kanske en mer visuellt skön installation än uttömmande sömnforskning. Men även pseudovetenskapen har ju visat sig vara en betydelsefull medkreatör i den rikt traderade konsten.

Kanske bör Charlotta Lindvalls (Ädellab) installation, där behovstillfredställelse är temat, också kallas för "undersökning". Men det är egentligen en lite för vag beskrivning, då Lindvall snarare redan fastställt både premisser och slutsatser vad gäller sitt eget sockerberoende. Det utmynnar snarare i en lågmäld och tänkvärd litania där bland annat tallrikar lagats med sockerlösning.
     Isak Sundströms (Konst) presentation med video och banderoller har en mer beckettskt retorisk hållning: "vårt enda hopp är att ge upp hoppet". Via ett resonerande kring ordet och språket – och kanske också kring kärlekens förutsättningar – ställer han implicita frågor som inte ligger den poststrukturelle Beckett långt efter.

Naturligtvis är det orättvist att som här bara välja ut en bråkdel av alla utställande examenselever. Men i mångfalden och det oöverblickbara ligger också en utmaning, såväl som en tillgång. Ur den omfattande presentationen åligger det var och en att utifrån sina premisser själv skapa sitt urval – där har man en av de myllrande vårutställningarnas mer lustfyllda inslag.

Stockholm 2015-05-19 © Leif Mattsson