Det är den höga himlen och det platta landskapet Svante Lindekrantz skildrar i sin utställning Hembygd. Ett jordbrukslandskap där traktorerna tecknar parallella linjer i åkrarna. I ett sådant slättlandskap i en tänkt hembygd finns enklaver av bebyggelse. Små byar omgivna av brukad mark, som sträcker sig så långt bort man kan se. Byar där människor trängs samman under den ljusskiftande himlen med kyrktornet, som dominerar horisontlinjen. Svante Lindekrantz skildrar en sådan by, som den gestaltar sig från avstånd.

Människorna är frånvarande även om de i allra högsta grad har satt sin prägel på landskapet. Det är stilla, men molnen på den gula kvällshimlen krusar sig och åkerns plogfåror blir till darrande ränder i landskapet. I natten framstår siluetten av byn närmast hotfull. En ljus rand vid horisonten ökar dramatiken ytterligare.
     Målningarna är uppbyggda med en strängt genomförd geometrisk komposition, som skapar en besynnerlig stämning av mänsklig isolering. Lindekrantz bygger formerna av husen med hjälp av ljus och skugga. Kyrktornet sticker upp som ett utropstecken i det oändliga landskapet – det lilla samhällets självklara mittpunkt.

Tankarna går till till den amerikanske konstnären Edward Hopper och hans behandling av ljus, i synnerhet i de många målningarna av fyrtornet vid Lighthouse Hill. Likt Hopper skapar Lindekrantz en atmosfär av undertryckt spänning genom en bedräglig stillhet.
     Men här finns också vissa likheter med Dick Bengtssons Hopper-inspirerade bildspråk, och särskilt då med målningen "Landskap med kyrka" från 1969.

Det är kanske inte själva måleriet i sig hos Lindekrantz, utan snarare klarheten i kompositionen i klassisk tradition, som ger fasthet och närvaro i måleriet. Med klart definierade bildplan, konturer och en skärpa i detaljerna skapas en kraftfull kontrast mellan massa och rymd. Utställningen visar på ett konsekvent undersökande av ett motiv och dess olika stämningar i olika ljus och tidpunkter på dygnet.

Göteborg 2015-01-14 © Berit Jonsvik (text och foto)