”Ensam i natten trivs jag bäst, ensam med den hemlighetsfulla lampan.” Så skrev en gång Gunnar Ekelöf om den spännande natt som ljuset nyss dolt. Ungefär så inbillar jag mig att även konstnären Pauliina Pietilä resonerar. I målningar som närmar sig det hyperrealistiska gestaltar hon intryck av egna, nattliga, vandringar genom Malmö stad – intryck av dovt upplysta kontor och foajéer, av antikvariat och loppisbutiker.
     Speciellt stark är en intensivt röd bild av en butik (?) överbelamrad med stolar, lampor, vaser, blomkrukor… (Ronnebygatan). En speglad bil och husfasad uppenbarar att detta är en titt utifrån och in – genom ett stort panoramafönster.

Intensiteten är något som förenar alla fyra utställare på Galleri Arnstedt: Pauliina Pietilä, Andreas Albrectsen, Hanna Sjöstrand och Thale Vangen – samtliga tidigare elever på Malmö Konsthögskola.
Energi skulle man också kunna säga – ungefär som den i en bra spelfilm.

Andreas Albrectsens The End-bilder från konsthögskolans samlingsutställning på Skissernas Museum 2013 har etsat sig fast i minnet: små svartvita teckningar av människor som försvinner bort i fjärran ackompanjerat av texten The End. En av dessa fiktiva slutscener från gamla långfilmer finns med här på Arnstedt.
    Lika mystiskt informationstät är bilden av pojken som stirrar på en rorschachfigur (?) (Projection), eller av naturen med sitt pockande oväder (Bliss). Albrectsens bilder är effektivt konstlade, förtätade koncentrat.

"Ingång" © Pauliina Pietilä

Hanna Sjöstrands målningar verkar först aningen museala i sin barocklika klärobskyr, men skenet bedrar. Den som tog del av Sjöstrands utställning på Galleri Thomas Wallner för ett par år sedan kan åter erinra sig den köttsliga kraftfullheten, den esteticerade ytan under vilket smärtan pulserar. Då var det uppförstorade blåmärken (på den egna kroppen), här är det möten mellan kroppar, konfrontationer i det nästan helt dolda.

Utställningens mest egna inslag är Thale Vangens ”Faun” av skinn från en norsk hjort – något av en mix av en rousseauansk exploateringskritisk naturdyrkan och vetenskapsromantik à la Frankensteins monster.
     Med vetskap om att Vangen tidigare studerat biologi och kemi är inte mixen fullt så spacead som den kanske verkar. Nej konstnären lägger sig snarare i ett väl utarbetat spänningsfält mellan genialitet och galenskap. Faunen blir som fysisk konstruktion en del av vetenskapen, mytologin en del av verkligheten.

Samtidskonstens berättariver ger (åter) en dramatik på lite håll, ett allvar som genom en hinna, bakom en glasruta, i en film eller i en saga. De fyra utställarnas bilder är starka, de kräver tid och uppmärksamhet.

Östra Karup 2015-08-05 © Martin Hägg