På Royal Academy of Arts i London visas "Premiums: Interim Project 2015" – en elevutställning där deltagarna nu kommit halvvägs in på sin treåriga utbildning på RA Schools. Eleverna, 17 till antalet, visar upp en väl sammanhållen utställning och företrädesvis i de traditionella teknikerna.
     På ett flertal presentationer här i London har jag de senaste åren sett en tendens bort från det bombastiska och mot ett mer traditionsenligt förhållningssätt till konsten. Som någon sa här om året: den yngre generationen konstnärer har bytt chockfaktorn mot ett tystare och mer koncentrerat språk. Så är det också på denna utställning. Här visas måleri, skulptur, teckning, fotografi och video men också digitaltryck och dataanimation.

Dock är det måleriet som dominerar. På en vägg hänger fyra målningar av Robin Seir som tillsammans bildar något av en relief. Seir tycks medvetet ha målat fram ett slags patina på de stora dukarna, en historia, som om tidens tand fått nöta verket. Smutsad vit färg, tillsynes blekta pastellkulörer och bitar av plast, snöre, papper och skräp är monterat på de annars plana, platta ytorna. Det andas något nostalgiskt över verket och titlarna ”Classic Modern I-IV” för tankarna till den svenska förortens miljonprogram. För mig blir det ett slags hyllning till 60- och 70-talets progressiva identitet, fast här i ett samtidsperspektiv år 2015 presenterat som något av en artefakt.

© Anna Hughes

Ett annat verk som fångar min uppmärksamhet är Elliot Dodds dataanimation som visas i 3xHD kvalité, vilket ger en extraordinär bildskärpa. Anslaget blir surrealistiskt i Dodds animation. Stora ögon stirrar, en människogestalt, på en gång man och kvinna, blir till ett skinn, blir till en stol, blir till former och färger, blir till ett klot och så vidare. Galet, vackert och udda med den där lite obehagliga superskärpan.
       När jag träffar Dodd på vernissagen och frågar varför han arbetar i just detta medium så får jag det lite oväntade svaret att han gillar utmaningen att koncentrerat sitta och modellera fram sina animationer på datorn. Det är ett oerhört tidsödande och tålamodskrävande arbete och han gör jämförelsen med skulptören och hans bearbetning av stenen. Motståndet, tiden och visionen – en intressant tanke. Bredvid står också en skulptur av Dodd som i sin form och färg nästan är som en reflektion av hans dataverk. Som om konstnären plockat ut en animation och lagt den på golvet.

Ett performance-videoverk är ”Notwithstanding” av Claire Undy. Är titeln en lek med ord, där withstand kan betyda uthärda men också motstå? Notwithstanding betyder ”trots detta” eller ”trots att” i sin direkta översättning och med videons innehåll – där konstnären förtvivlat försöker ställa sig upp men hindras av sina skor i kolossalformat – blir verket mångbottnat och lite tragikomiskt.
     Vidare ställer Jack Killick ut en stor skulptur i trä med titeln ”Swamp”. I teckningarna bygger han med enkla streck och former upp bilder där rörelsen blir det centrala. Detta återspeglas också i hans skulptur. I sin utformning och uppbyggd i direkt samspel med hans bilder blir den en tredimensionell teckning.

Trots att detta aviserats som en elevutställning känns många av verken mogna och klarar att stå på egna ben utan långa programförklaringar och konstnärlig disputation. Kanske utställningen i sin helhet inte skriker ”cutting edge” men här finns ett pågående samtal mellan konstnärlig dåtid och samtid. Det konstnärliga, eller rättare sagt Konsten blir på så sätt tidlös i det här sammanhanget där ingen konstnär är avhängig någon annan.
     ”No man is an island” heter det ju eller kanske man skulle kunna uttrycka det ”No artist is an island”. Betryggande på något vis. Uppriktigheten och allvaret i uttrycken känns befriande avslappnat. Borta är 1990-talets ironi. Också det känns betryggande på något vis.

London 2015-02-25 © Herman Lohe (text och foto)

Deltagande konstnärer: Rhys Coren, Rian Coughlan, Elliot Dodd, Alana Francis, Kira Freije, Gery Georgieva, Anna Hughes, Frank Kent, Neill Kidgell, Jack Killick, Molly Palmer, Anna Paterson, Robin Seir, Rafal Topolewski, Claire Undy, Wanda Wieser and Tom Worsfold.