I konstens historia har teckningen oftast haft rollen av illustration, alternativt varit ett försteg inför det ”egentliga” konstverket – en målning eller en skulptur till exempel. Modernismens frihetstörstande ifrågasatte förvisso (även) denna hierarki. Men till vilken grad? Har ens teckningsvirtuoser som Degas och Toulouse-Lautrec förmått lyfta statusen på det tecknade till något jämbördigt med det målade? Jag är tveksam.

© Christine Maigne

Ett teckningsmuseum har alla möjligheter (skyldigheter?) att ge sig i kast med uppdraget att synliggöra teckningen i sin egen rätt. Utställningen Prime Matter fungerar, i kraft av sin volym, som en slags teckningskonstens slugger, en reklampelare för något ibland förbisett: 102 Europeiska och Amerikanska konstnärer med 498 verk.
     Det stora antalet konstnärer, tillsammans med hängningen, har en stor roll i helhetsintrycket. Vägg efter vägg med ett rutmönster av tätt sittande små och oramade teckningar (i max A4-storlek) ger en skog av hastigt flimrande naturbilder, porträtt och abstrakta mönster.

© Titi Parant	© Odile Fix

Först efter en stund letar sig blicken in mot – de minst sagt blandade – enskildheterna. Spontanismen florerar i hastigt utförda laveringar sida vid sida med en minimalistisk purism i tunna linjer. Mer tunnsått är det med tidskrävande, genomarbetade, alster. Det senare förklaras antagligen enklast genom utställningens förutsättningar.
     När Prime Matter först introducerades (på Senaspace Art and Tatoo i New York 2014) ville man lyfta fram hur en grupp amerikanska konstnärer arbetar med ”en process som aldrig visas”. Med utställningen i Laholm har sedan några europeiska konstnärer tillkommit. Det här är alltså inte teckningskonstnärer par excellence utan konstnärer för vilka tecknandet (annars) fungerar förebådande för andra tekniker.

Jag kanske är för negativ, för inskränkt, i min uppfattning av teckningskonsten (vad den kan vara, vad den borde vara); flera av bilderna är bevisligen skickligt utförda, i de bästa fallen som japanska tuschteckningar. Men ännu bättre hade det kanske varit med ett tillskott av bilder som tagit ett steg till, utvidgat och frigjort sig själva.

Laholm 2015-10-22 © Martin Hägg