Det är början av maj månad. Naturen vaknar upp och ljuset knappar in på mörkret. Hit, till denna tid, hör Mari Rantanens bilder. För en del av mig säger att detta är bilder av något organiskt som fångats in i sitt utslagsögonblick, bilder av något som vaknat till liv, som uppenbarat sig efter lång tids dvala.
     Så betraktat står jag framför ett skapelseögonblick – kanske framför vildvuxenheten i en myllrande trädgårdsrabatt, kanske irrande bakterier i ett mikroskop, kanske någon eruption fångad av rymdteleskopet Hubble (i sitt sökande efter alltets ursprung). Framför en slags ohejdbar nödvändighet således, en registrering av en utbredning.

Inte för inte har Rantanen en förkärlek för cirklar och ovaler (för det repetitiva, för ägget, planeter, vattenbubblor…), för saker som går sönder, splittras, går itu – för att sedan, åter byggas upp och helas.
En del klassisk opkonst, en annan del kalkylerat avslöjande förvillelser mellan färgverkan och färgverklighet. Det vi ser är mer än det som är målat, ögat lär och ögat bedrar.
     Det senare säger någonting om Rantanens förankring i ett konsthistoriskt sammanhang. Samtidigt som hennes bilder brås på tidigmodernistisk andlig (färg-) forskning (Kandisky, Hilma af Klint) brås hennes bilder på 1970-talets hierarkiupplösande formexperiment (10-gruppen).

Utsällningsvy © Mari Rantanen

Etiketteringsproblematiken förflyttar Rantanens bilder till en punkt bortom konstbegreppets kategoriseringstyranni. Med en upplöst tid (frågan om bildernas motiviska släktskap) och ett upplöst rum (frågan om vad/var bilderna ”upptäckts”) har konstbegreppen ersatts av ett organiskt vara, av bilder av en uppenbarelse som inte kan bemötas med annat än vördnad – likt en människa som ser och lär framför en sublimitet som skjuter fart av egen kraft.
     En annan del av mig ser precisionen. Mari Rantanens bilder är kallt beräknade, sprungna ur förberedelse och koncentration. Framför mig ser jag ständigt nya färgblandningar – dirigerade och styrda av massvis av maskeringstejp. Det är inte illa att kreera ett skapelseögonblick ur något så antispontanistiskt.
    Mari Rantanen (född 1956)är en av Finlands största kolorister, bakom sig har hon flera stora utställningar i Europa och USA. Ett fåtal gånger har hon visats i Skåne, passa på för dig som har Hishult någorlunda inom räckhåll.

Hishult 2015-05-19 © Martin Hägg