Närheten till verken är alltid högst påtaglig på intima Galleri Mårtenson & Persson. Att skapa fysisk distans är där närmast fåfängt, bättre då att låta sig omslutas. Denna gång är det Michael Schleu (f.1961), van vid de små lokalerna, som återkommer till Stockholmsgalleriet efter fyra år.

Bergsformationer, öar och oändliga vattenytor går det att läsa in i Schleus nya målningar och objekt. Mellanrumsformerna har sin tydliga didaktik, man liksom hör professorernas maningar om uppmärksamhet på de negativa ytorna. Och konceptet är lika verksamt idag som någonsin tidigare. Himmel och vatten liksom äter sig in i de positiva bergsformerna – som öar på avstånd sedda genom en interfererande atmosfär.
     Intressant nog har alltså Michael Schleu lyckats kapsla in den visuella avståndseffekten i verken, något som galleriet av naturliga skäl inte medger. Detta i analogi med Giacometti som lät bygga in distansen i sina mycket små människofigurer. "De är inte små, de befinner sig bara på långt avstånd", var hans förklaring till miniskulpturerna som rymdes i en tändsticksask.

"Skiss över en annan storhet" och "Landskap för havsundran" © Michael Schleu

Överraskad – och kanske också mest övertygad – blir jag av de små bergsobjekten. Denna skulpturala sida har jag personligen inte tidigare mött hos Schleu. Här arbetar han förutsättningslöst med ett slags mikrovärldar representerande ett symbolladdat makrokosmos. Kanske kan man till och med ana den ikoniska "Dödens ö" i verket "Skiss över en annan storhet". Men även om det möjligen är att dra tolkningen lite väl långt, så finns här en koncentration och suggestiv formfulländning som otvetydigt pekar fram emot nya måleriska domäner.

Stockholm 2015-09-30 © Leif Mattsson