Det sägs att för att kunna upptäcka detaljer i dunklet bör man fokusera något bredvid det man vill se. Det gäller i hög grad också för Olle Schmidts bilder; berättelsens kärna finns inte nödvändigtvis där man tror. Små nästan omärkbara bildfragment kan kullkasta tryggheten, som vid den första avläsningen liksom fyllt blodomloppet med bubblande kolsyre-insikt.
     I "Big dream" ler den välpermanentade hemmafrun skälmskt mot betraktaren. I sin himmel svävar hon gudalikt över drömvillan – som via en ledning kopplats in till ett outgrundligt, mörkt hål. Är det en utbränd väggkontakt eller kanske en avlyssningskabel kopplad till Försvarets radioanstalt?

"Twilight time" © Olle Schmidt

Olle Schmidts målningar vibrerar av målariver, av tröstad längtan till fabulerandet och historieberättandet. Scenerna skulle kunna vara hämtade ur skräckfilmer eller new age-reklam. Är det inte "Pirates of the Caribbean" som anas i "Twilight time"? Och är inte "The Guru" en träffande skildring av en spiritistisk seans, där huvudpersonen just är i färd med att levitera?

Det är i den mångbottnade bildsamplingen Olle Schimdt excellerar. Teman och figurer blandas och konfronteras; det kreativa förfrämligandet uppstår så som den ryska formalisten Viktor Sjklovskij beskrivit det. Dennes tes om behovet av språkligt avstånd mellan dikt och verklighet är central för all figurativ konst, så också för Olle Schmidt.
     Naturligtvis gäller detta även för en av föregångarna inom det neofigurativa måleriet, Peter Doig (i somras visad på Louisiana). Och som en tanke kan man på Schmidts utställning se en målning som tveklöst måste betraktas som en hyllning till samme Doig: "Forest river".

"Meddelande" © Olle Schmidt

Bredvid detta verk kan man i ett annat läsa "Här finns inget att se" följt av två utropstecken. Den retfullt provokativa texten, med svartkomiska poänger, är själva kärnan i en konstellation av molnhängda småmålningar. Här är det subkulturens och seriemagasinens bitterljuva smak som gäller. "Fulmåleriet" visar sin dynamiska potential som katalysator i den vita kubens domäner – en krydda med höga Scovillegrader i Olle Schmidts välsmakande häxbrygd.

Stockholm 2015-09-30 © Leif Mattsson