Ett bygge kallat "Piedestalen" anger grundtonen för Christina Skåruds och Magnus Larssons utställning på Västerås konstmuseum: fyra svarta stavar rutar in en otillgänglig plats. De sylvassa spetsarna avskräcker. Finishen är fullständig i sin livlösa kyla.
     I utställningen blandas de två konstnärernas verk. Målningarna står främst Skårud för medan animationerna och färgutskrifterna, Lambda prints, är Magnus Larssons. Båda kommer från Västerås. De delar en innehållslig och teknisk gemenskap, något som också har fått dem att samarbeta kring en digital animation som nu visas i stort format. Båda strävar efter teknisk perfektion, genom nyrealismens sakliga skärpa här och den digitala bildhanteringens artificiella formreduktion och släthet där.

Christina Skårud målar vardagens miljöer: det tomma gymmets maskiner, duschrummets stålblanka inredning, gator som erinrar om Västeråsmålaren Erik Idars strama saklighet. Även Ola Billgrens fotorealism spökar, här fylld av oro för ett barn och med en manieristisk dramatisk ljusbehandling.
     Skårud pendlar mellan uppblossande, känsloladdade situationer och reducerade, anonymt skildrade ödsliga platser. Den förenande länken är den starka känslan av oro, ångest, ja emellanåt skräck.  Var är människorna? Ett barn finns det här och frånvaron eller skuggan av en vuxen. Schackbrädet återkommer som motiv i en av hennes målningar: över bildfältets rutiga golv kastas en avlång suggestiv skugga som vore det efter spelets drottning (kanske en mor), dock med lyfta armar som i ett utbrott av klagan eller varning.

"De passiva", 3D animation, 2014 © Christina Skårud och Magnus Larsson

Det uppstår en dialog mellan konstnärerna då schackspelet är ett motiv även hos Magnus Larsson: hos honom är kungen hotad, illa ute. Larsson slog ju igenom som målare och detta märks ännu i en storslagen målning med hålögt stirrande, masklikt ansikte i centrum. Det efterträds nu i de digitala bilderna av dödskallen som form.
Larsson satsar på animationer: kanske för att tydligare formulera främlingskap och undran inför samhällsutvecklingen i stort. Det är intelligent men det behövs mer arbete för att få det personligt präglade konstnärliga uttrycket att överrösta programvarans dominans. 

Ambivalens och tystnad, skräckfylld undran går som en röd tråd genom utställningens bilder. De är som tigande vittnesmål som spårar den allt mer utbredda kylan i vardagen närmast oss och i omvärlden i stort.
    ”Dialoger kring det fördolda” är utställningens rubrik. Det fördolda kan antyda både mystikens esoterik och det sublimas ogripbara skräckinjagande innehåll. Hos Christina Skårud och Magnus Larsson kopplas ”det fördolda” fragmentariskt och allmänt till vardagen i dag. Verken är fyllda av frågor som inte ställs och utsagor som lyser med sin frånvaro. En allmän känsla av osäkerhet och förlorad framtidstro bär jag med mig därifrån.

Västerås 2015-02-09 © Kristina Mezei