"Min favoritfärg är regnbåge", kan man läsa på en av Alexandra Stratimirovićs 55 ljuslådor. Den underfundiga färgbeskrivningen kommer från ett av de intervjuade barnen (i åldrarna 3-6 år) i projektet "My Light Future". I Konstnärshusets stora sal har huvudväggen klätts med mängder av liknande kluriga och avväpnande citat – alla skimrande i var sin ljuslåda.
     Naturligtvis går associationerna till den amerikanska konstnären Jenny Holzer och hennes illuminerade truismer. Men där saknas den lätt eteriska humor som Stratimirovićs verk utstrålar. Snarare finns här en kongenialitet med Mark Levengoods dråpliga bok "Gamla tanter lägger inte ägg", där barn fått uttala sig om livets väsentligheter.

På denna hennes första separatutställning i Sverige har den serbisk/svenska konstnären Alexandra Stratimirović (f. 1968) klokt nog koncentrerat sitt uttryck. Konstnärshusets alla utställningsrum ingår i presentationen, men Stratimirović är ekonomisk med ytorna.
      Exempelvis möts man redan på den första trappavsatsen av en massiv ljusupplevelse i återvunnet skyltmaterial. "Vänta, jag måste tänka" lyder texten, vilket mer framstår som ett imperativ än som en reflektion. En uppmaning, kanske, att inte lämna sitt intellekt kvar vid trappavsatsen.

"My Light Future", 2015, 55 ljuslådor © Alexandra Stratimirović

Både intellekt och perceptionsförmåga lär behövas för att tränga in i det bokprojekt som presenteras i Lilla Galleriet på våning tre. Visuellt närmar sig presentationen experimentell, grafisk design (i den ikoniske David Carsons anda, möjligen?). Innehållsligt svarar 109 kreatörer för tankar kring frågan "Vad är ljus?".
      Bokprojektet "You Say Light – I Think Shadow" är ett samarbete mellan Alexandra Stratimirović och Sandra Praun, och kräver förmodligen att boken införskaffas för att riktigt komma till sin rätt. I denna presentationsform – med utvalda grafiska detaljer exponerade på väggarna – känns det mer som att skumma på ytan.

Alexandra Stratimirovićs utställning ger tydlig mersmak. Som helhet är det en professionell presentation, men där vissa element tenderar att, åtminstone tidsmässigt, falla utanför ramen (som den 60 minuter långa videon "Cloud gazing"). De tekniska lösningarna är emellertid välanvända. Exempelvis är idén med ljuslådorna kul och uppfriskande. Ja, närmast hädiskt (i pretentiösa konstsammanhang), med tanke på det dråpligt tänkvärda innehållet. Uttalandet "Jag bor i lycka" får nog även de som lämnat barnstadiet att fundera på sin existentiella situation.

Stockholm 2015-02-09 © Leif Mattsson