Det är en fascinerande och högintressant utställning som Mjellby konstmuseum bjudit på under sommaren, och som pågår till den 4:e oktober. Sammanställningen av deltagande konstnärer är svårslagen, Nell Waldens gärning för det expressionistiska nätverket ”Der Sturm” som organisatör, samlare och även som en av konstnärerna utgör utställningens kärna.
     Den baseras på Nell Waldens samling som efter hand fick sin hemvist på olika håll, i Schweiz och även på Moderna Museet i Stockholm. Landskrona museum härbärgerar en omfattande del av hennes samling och kvarlåtenskap och utställningen görs även i samarbete Landskrona Museum samt Øregaard Museum. Den ger en unik inblick i hur konstlivet organiserade sig på 1910-20-talen.

”Der Sturm” kan snarast uppfattas som en paraplyverksamhet som hjälpte till att pedagogiskt introducera den nya konsten för en så stor europeisk publik som möjligt. ”Der Sturm” som sammanfattande begrepp användes även när anslutna konstnärer ställde ut exempelvis på Gummesons konsthandel i Stockholm (1922). Den var således inte bara ett galleri eller en konstnärssammanslutning utan snarare en lobbyorgansiation som arrangerade utställningar, hade sitt eget förlag och sin tidning med bas i Berlin.

Publikationen "Der Sturm"

Hur skall man då värdera Nell Waldens insatser för rörelsen och som konstnär? Hon hade då, likt Hilma af Klint, inte någon position i svenskt konstliv, utan insatsen bör snarare bedömas kanske utifrån ett tyskt eller europeiskt perspektiv. I Sverige märktes främst den franska riktningen med Matisseeleverna som 1909 blev högljudda banérförare för den moderna konsten. En stor del av det svenska mottagandet av modernismen utgår också från Cézanne över kubismen och ett mer intellektualiserande förhållande till färg- och formproblemen.
     Hundratals europeiska konstnärer passerade genom ”Der Sturms” nätverk. Nell Walden (1887-1975) sägs ha fattat målarpenseln själv under inflytande av Gabriele Münter och hennes dåvarande make Wassily Kandinsky. Det andliga, sinnesöverskridande och abstrakt uttryckta färg- och formkomponerandet tilltalade prästdottern med organistutbildning i bagaget.
     Johannes Itten, en huvudlärare vid Bauhaus, var en nyckelfigur för den här riktningen. Walden fick även undervisning i den skola som drevs under ”Der Sturm” och började själv ställa ut 1917 som regelrätt medlem i nätverket. Hon hade nära personliga band med Münter men också med den holländska konstnären Jacoba van Heemskerck. Maria Uhden var en annan av de kvinnliga konstnärerna inom der ”Sturm”.

"Mimosen", 1921 © Nell Walden	Utan titel, 1975 © Nell Walden

Även om Nell Walden hamnade i skuggan som representant för en estetisk motpol, gick svenskt konstliv knappast miste om ett betydande konstnärskap, varken sett till den dåtida samtiden eller sett med dagens ögon. Hennes måleri är bitvis känsligt och färglyriskt och kommer fint till sin rätt i flera verk, särskilt i de mindre.
     Men hennes abstrakta, musikaliskt och rytmiserande färgladdningar har som uttryck och genre sedan dess grovt missbrukats av hobbymålare och konststuderande för att riktigt kunna ta högre stilpoäng idag. Det abstrakta måleriet har därutöver genomgått en sådan dramatisk utveckling under 1900-talet med mycket hög grad av förfining poetiskt, lyriskt och materialtekniskt för att en tidig enskild insats idag ska kunna fortsätta lysa som självständigt verk.
      Nell Waldens historia och delaktighet i ett vitalt skede i konsten är tillräckligt intressant i sig. Man skulle därmed även ha önskat att katalogförfattarna tagit fasta på att påminna om eller återintroducera några av de rent konstnärliga och estetiska resonemangen som då fördes och kommenterat dessa, då detta pedagogiska inslag var ett så centralt inslag.

Samlingen med verk av Der Sturm-konstnärer skapade Nell Walden som stöd till maken Herwarth Waldens verksamhet och rörelse. Den startade som en tidskrift, kompletterades med utställningsverksamhet på fast plats i Berlin, kombinerat med utställningsserier under paraplyet ”Der Sturm” runt om i Europa och även i Sverige och övriga Skandinavien. Den mest aktiva perioden inföll 1912-1925 och motsvarade i stort sett den tid som paret var gifta.
     Nell Walden var svenska född Nelly Charlotte Roslund med stort intresse för tysk kultur. Hon lärde känna Waldens syster redan i Sverige. Strax därefter bröt hon upp en förlovning och lämnade Landskrona för Berlin, där hon snart introducerades i Der Sturm-kretsen och kanske blev den viktigaste motorn finansiellt och organisatoriskt. Herwarth Walden, författare, musiker och tonsättare, hade några år tidigare grundat tidskriften som från 1912 styrdes från litteratur och musik mot att bli ett organ för att introducera och främja den nya expressionistiska konsten.

Utställningsvy

Katalogen framhäver gärna samlingen som Nell Waldens självständiga bidrag. Men maken bör sannolikt ha haft ett visst inflytande över den som inspiratör under deras gemensamma liv, även om hustrun stod för fiolerna. Nell Walden kan ha varit dess drivande motor och impulsen att samla inleddes efter att hon fått ett antal grafiska blad av Oskar Kokoschka i morgongåva. Kokoschka och Chagall var tydligen hennes personliga preferenser och tillsammans med verk av Kandinsky, Frans Marc och Gabriele Münter med flera omfattade den snabbt en imponerande samling som makarna använda för sin marknadsföring av Der Sturm”.

Nell Walden är i gott sällskap som kvinnlig samlare. Minns Gertrude Steins och Peggy Guggenheims pionjärinsatser för den modernistiska konsten, väl ihågkomna för sina gärningar. Att kvinnor mer i skuggan, med solid borgerlig bakgrund, curlade sina "geniala" män och underbyggde deras egon, stod för slantarna och skötte organisationen var knappast unikt, även om omfattningen och uppgiften kunde variera.
     Nell Walden hade skinn på näsan att fortsätta sitt arbete med samlingen, stötta ”Der Sturms” eftermäle och även retrospektivt försöka höja sitt eget anseende. Heder åt detta. Dessa kvinnors historier och insatser är värda att framhäva och utomordentligt viktiga att berätta.

Den stora behållningen med utställningskatalogen är som sagt att få en inblick i dåtida konstlivs organisering och beroende av goda kontakter och nätverkande, då som nu i olika tappning. Nell Walden och maken Herwarth finansierade såväl samling som "Der Sturms" verksamhet genom att låta sig vara redskap för tysk krigspropaganda under första världskriget, vilket underlättade pass och viseringar för resor och utställningsverksamheten utanför Tyskland.
   Den aktuella utställningen på Mjellby konstmuseum bjuder på ett pärlband av intressanta verk och gläntar även på dörren till en rik epok i konsten. Den förtjänar mer än att vara rekvisita för genusdiskussioner och omförhandlingar av historien.  

Mjellby 2015-08-26 © Susanna Slöör