Det är ytterligheterna som beskriver Martin Wickströms bildvärld. Å ena sidan det kontemplativa ljusspelet på husfasaderna, de hisnande bergsscenerierna och de nostalgiska återblickarna i familjealbumet. Å andra sidan den dova krigsstämningen, de dokumentära inslagen med bilder från Paris befrielse och minnesplaketten över Raoul Nordling (som centralt emblem). Familjen, tryggheten och drömmen ställs mot en hotande och turbulent omvärld – ett utställningsscenario som inte skiljer sig särskilt mycket från verklighetens.
Raoul Nordling hette den svenske konsul som i slutskedet av andra världskriget lyckades undanröja hotet från tyskarna att spränga staden Paris i luften. Han bidrog också till att ett stort antal fångar kunde räddas från ett ganska så säkert öde.
Att Martin Wickström valt att låta Nordling framstå som utställningens moraliska centralfigur är sympatiskt. Men för den skull glömmer han inte bort betydelsen av det privata: den älskade farfaderns slitna kontorsstol finns exempelvis med både i avbildad och verklig skepnad.
"Stjärnan och matrosen", 2015, opd, 120x200 cm
© Martin Wickström |
När jag ser Martin Wickströms nya målningar rullar minnesbilderna in från sjuttiotalets animerade konstdiskussioner om för- och nackdelar med bildmässig polarisering. Nyrealismen var på modet och Ola Billgren en av idolerna. Att bygga sin bild runt visuella och innehållsliga ytterligheter var "framtidsspråket". Idag skulle vi möjligen kalla metoden för problematiserande, men då föreföll begreppen tes, antites och syntes i högsta grad lockande.
Wickströms "Stjärnan och matrosen" är ett bra exempel på detta. (Jämförelser kan göras med Fassbinders sexuellt frispråkiga film "Matrosen och stjärnan".) Bildmässigt mervärde skapas här genom användningen av polarisering av två i sig "oförenliga" bilder. Men i ärlighetens namn leder det också till en viss (avsedd?) begreppsförvirring.
I den stora gruppen av alplandskap däremot är det snarare samverkan än motsatsernas spel som gäller. Arton tematiskt snarlika målningar har ställts samman i en ikonostasformad presentation, och genast infinner sig en känsla av något mer avmätt och distanserat.
Motpoler i all ära, men det som starkast griper tag på den aktuella utställningen är den återblickande och kontemplativa delen, och främst då den som berör Europas dunkla våldshistoria. "Europa" är också utställningens titel.
För alla dem som tagit del av skildringarna av ockupationstiden i Patrick Modianos verk är igenkännandet tydligt. I montern "French Connection" (med ett för konstnären typiskt bildassemblage) närmar sig Martin Wickström den franske författarens domäner. Och i det inre rummets presentation med målningen "Charlotte" i fonden går associationerna till de unga och ohjälpligt förlorade som Modiano så ofta återkommer till. Detta verk intar bildligt och bokstavligen en centralposition av tydligt allvar och evig angelägenhet.
Stockholm 2015-09-09 © Leif Mattsson |
"Athina", 2015, opd, 190x190 cm
© Martin Wickström
"French Connection", 2015
© Martin Wickström
"Lily Sue Dawn", 2015, opd, 230x190 cm
© Martin Wickström
© Martin Wickström
|