Näst sist står det skrivet på den lilla bedrövade teddybjörnens mage. Han står på en tecknad platt hund, som tillintetgjord ligger där på golvet. Bredvid tronar en överlägset leende djurfigur med en medalj hängande runt halsen och en piffig rosa rosett på huvudet. En ögonblicksskildring av verkligheten i tävlingsvärlden signerad Karin Wikström. Är det någon som vinner, är det också någon som förlorar.
En vandring på Galleri 1 förbi Karin Wikströms alla målningar är som en vandring i ett bortglömt barndomsland. I en tid då allt i ens omgivning var levande. Då man pratade med leksakshunden eller dockan och anförtrodde dem sina rädslor och blev tröstad av deras trofasta blickar.
Karin Wikström har kvar ett förhållande till barndomslandet, som det är få förunnat. I hennes värld är allt fortfarande levande. Där förvandlas leksaksfigurer till personligheter som väcker ömhetskänslor. Även de figurer som närmar sig ett groteskt utseende och har en illasinnad blick väcker ömhet. Det är inte det idylliska barndomslandet hon skildrar, utan mer folksagans tvetydiga värld, där även ondskan finns representerad.
 |
© Karin Wikström |
© Karin Wikström |
Det förekommer texter i Wikströms målningar. De är inte påträngande utan finns bara där, ofta som oprecisa former i bakgrunden. Det kan också dyka upp helt nyskapade ord. I en av målningarna är två kvinnliga figurer gestaltade. Den ena liten och blå med en docka i famnen och den andra stor och lite hotfullt svart med det ljusa håret på ända. Över huvudet på den stora figuren svävar ordet RETHONA. Ordet ger den skildrade situationen i blixtbelysning.
I en annan målning tycks två ganska oformliga djurfigurer vara inbegripna i ett samtal. Ögonen är stora och lite vindtyrigt tittar den ena på den andra. Ovanför kan bokstäverna INRÄddddärtu utläsas. Där kan var och en läsa in den betydelse som önskas. Det kan bli Ingen Rädder för vargen här ... lika väl som något annat.
Lika oprecisa som hennes texter kan vara, lika precis är Wikströms förmåga att tvinga färgernas polyfoni till en självklar samklang med ett absolut gehör. I musiken finns termen kontrapunkt, från latinets punctus contra punctum 'not mot not', som i en kanon eller fuga, där kompositören väver samman de olika stämmorna till en helhet. Wikström ställer färg mot färg i musikalisk samklang i sin värld – en fuga för ögat.
Göteborg 2015-03-11 © Berit Jonsvik |
