En högst traditionell porträttbyst av en man på en hög piedestal möter oss besökare som strävar uppför trapporna till Göteborgs Konsthall. Det är Johan Zetterquists Proposal No 26 A Bust of Nils Strid The First Bank Robber of Sweden. Till förvillelse likt många av de maktens män, som finns avporträtterade överallt. En av de många Proposals, med vilka Johan Zetterquist utmanar. Det ställer frågan om vem som är värd att få sitt porträtt i brons på offentlig plats.

Det är en konstens Rabelais, som har intagit hallen. Francois Rabelais var den franske författaren, som i skiftet mellan medeltidens tankevärld och renässansens upplysningsideal skrev de klassiska verken om Gargantua och hans son Pantagruel. De var en hejdlös satir över företeelser i sin samtid, där Rabelais driver med teologer, kungar och allsköns maktmissbruk med en humor, som inte hejdade sig inför det burleska och det bisarra.

"Proposal No 26 A Bust of Nils Strid The First Bank Robber of Sweden" © Johan Zetterquist

Likt Rabelais låter sig Johan Zetterquist inte heller hejdas inför det provokativa och absurda. Den vita kuben är borta. Väggarna är målade i starkt rosa med stora svarta bokstäver, där utställningens titel, Kill the Poor Eat the Rich, kan utläsas, om än med viss möda. Titeln är två hopslagna versrader från vardera punk- och hårdrockbanden The Dead Kennedys och Motörhead. En dystopisk tanke om att allt går åt skogen vare sig man är rik eller fattig.
       Längst bort i rummet finns Proposal No 20 Recession. Lågkonjunktur är Zetterquists förslag till lösning av den ekonomiska krisen. Tillsammans med Proposal No 29 A Monument Celebrating the End of Capitalism (As We Know It) – två fartyg med fören under vatten och aktern högt upp i luften – ger dessa förslag en ingång till ett reflekterande över en snabbt snurrande och absurd värld.

Zetterquists träffsäkra gestaltningar av alla dessa olika idéer är imponerande i all sin svarta humor. Utställningsrummet har ett stort anslag och ett litet format parallellt. Insprängt i de stora svarta bokstäverna finns små ramade bilder, akvareller och teckningar, som man måste komma nära. Där hittar man bland annat Proposal No 7 Forever Burning Eternal Flame. A Constantly Burning House by the Side of the Road i form av en liten akvarell.

"Study for a Monument Charter" © Johan Zetterquist

I det inre rummet finns Proposal No 666 To Turn the Crosses on Top of Church Towers Upside Down. Mot vita väggar reser sig toppen på ett kyrktorn med korset upp och ned, ända upp till taket. Det är svart. Det är skulpturalt. Det är enkelt. Det är slagkraftigt. Sinnebilden av den medeltida karnevalens idé om den upp- och nedvända världen, där tiggaren och kungen byter plats.

Murens betydelse som gräns och begränsning gestaltas i Study for a Monument Charter och Study for a Monument (Udo Dirkschneider). Det förstnämnda är en mur med spetsiga krossade glasflaskor på krönet. En skicklig ljussättning ger de trasiga glasen en skugga på väggen. Siluetten av en drömstad att uppnå om man tar sig över muren. Udo Dirkschneider var sångare och låtskrivare i hårdrocksbandet Accept och senare i bandet U.D.O. Han skrev en sångtext med titeln "Balls To The Wall". I en video bakom muren i rummet befinner sig Johan Zetterquist på verklighetens kinesiska mur och illustrerar ett tänkbart monument till Udo Dirkschneiders text.

Det är lätt att skratta till inför Johan Zetterquists ofta drastiska Proposals. Men hans ständiga ifrågasättande av till synes självklara axiom väcker tankar och skrattet fastnar i halsen. Idén om ständig tillväxt har blivit en sådan obestridd sanning. Zetterquist ställer en enkel fråga i videointervjun i utställningen: ”Räcker det inte med att gå runt, eller?”

Göteborg 2015-06-24 © Berit Jonsvik (text och foto)