Titeln Kenties, som den finska konstnären Johanna Aalto valt för sin utställning, är inte helt lättöversatt till svenska. Närmast kommer man troligen med adverbet "kanske". Men även i särskriven form, "kan ske", kan det sägas ha en viss giltighet. Man anar Aaltos intention att peka på det begreppsligt flytande i själva processen, på vikten av att hålla de kreativa besluten öppna så länge det bara är möjligt.

Som utbildad i Paris i slutet av 1980-talet och i Helsingfors i början av 1990-talet ansluter Johanna Aalto till en bildspråklig tradition där det måleriska kunnandet ackompanjeras av ett öppet och oförutsägbart sökande. Femtiotalets informella måleri framstod vid tiden som ett självklart föredöme – en vilja att satsa hela konstnärskapet för poetiskt kodade bortanförvärldar.     

Utan titel, 2015, akryl på pannå, 120x200 cm © Johanna Aalto

I Johanna Aaltos fall är tilltalet både hemtamt och nyorienterat; visst är traderingens spel tydligt, men målningarna andas den fräschör som bara det för konstnären nyupptäckta kan göra. Och med dagens högutvecklade akrylfärger där en vältempererad transparens har gjorts möjlig (vilket tidigare endast kunde åstadkommas med oljefärger) demonstrerar Aalto sin bravurmässiga lasurteknik. Lager på lager av tunna färgslöjor, ett slags koloristiska membran, både döljer och exponerar bildernas berättande innehåll.
     Ur målningarnas djupa atmosfäriskhet framträder i flera fall ett slags rutmönster, skapande en viss strukturell stramhet i ett i övrigt svävande färgkluster. Men rigiditeten är bara antydd och inget som påverkar de synliga tecknen för mänsklig åtbörd (enligt Johanna Aalto exempelvis de figurer som svävar i ytplanet på den triptykhängda sviten). Denna människans symboliska hand är hos Aalto tydlig och varm.

Stockholm 2016-10-05 © Leif Mattsson