Rita Ackermann spänner upp duk, täcker duken med grön griffelfärg och ritar med torrpastell som hon sedan suddar ut med vatten. I utsuddandet träder vissa linjer fram ännu kraftigare medan det mesta försvinner i utsuddade breda drag.
    Den mångsidiga Rita Ackermann kom från en katolsk uppväxt i Ungern och flyttade till New York i början av nittiotalet. Hon ville bryta mot den klassiska estetiken och drog fördel av den populärkulturella chock som flytten innebar. Ackermann närmade sig det exotiska, hon saknade ett förflutet och kände sig fri. Hennes bakgrund suddades ut i likhet med flickorna i konstverken.

Ackermann slog igenom med en separatutställning 1994, då grungen var som starkast. I Malmö Konsthall kan man se hennes akrylmålning Where did we come from? Where are we going? Who are we? från samma år. En Ackermanns parafras på Gauguins Varifrån kommer vi? Vad är vi? Vart går vi? från 1897. Djärva, street-smarta flickor av sin tid gestaltas. De är aktiva, tar för sig, ber inte om ursäkt för sin existens. I målningens vatten sitter en ung kvinna bland delfinerna. Hennes händer är öppnade och utsträckta mot konstbetraktaren som hos en välsignande kristusgestalt.
    På utställningsväggen mitt emot hänger en tuschteckning med två unga kvinnor. Den ena har slingrat in sig i törnen, den andra kvinnan bär på ett kors. Ackermann förhåller sig till konsten på ett annat sätt och gör tjejerna till kristusgestalter, inte madonnor. Den ende man som finns med är Marlboromannen och han håller sig i bakgrunden.

Where did we come from? Where are we going? Who are we? , 1994, Akryl på duk © Rita Ackermann. Foto: Helene Toresdotter

Rita Ackermann tillhör konstnärsgenerationen som hade kunnat vara barn till Andy Warhol. Hon har ett postmodernistiskt sätt att närma sig konsten och uttrycka känslor. Sött och salt. Blod och svart kajal.
     Utställningens största verk Meditation on Violence Ⅰ & Meditation on Violence Ⅲ refererar till avantgardefilmaren Maya Derens film från 1948 med samma titel. Ackermann transformerar rörelser i utövandet av måleriet. Måleriska gester i flera lager. Rita Ackermann ritar. Suddar. Ritar. Suddar. Sprayar. Rör sig mellan olika uttryck. Kvar finns inte längre några känslor för det kritade utan för det utsuddade. Att sudda ut sitt förflutna men närma sig det på samma gång.

Denna utställning får mig att tänka på fotografen Francesca Woodmans presentation Om att vara en ängel på Moderna Museet, Malmö (5 november 2016–19 mars 2017) och deras gemensamma frågeställningar kring genus, sexualitet och kropp – kvinnor som vill undvika att bli ställda mot väggen. Likheten finns också i oskärpan, vilket gör att de unga kvinnorna ofta förblir dolda för betraktaren. De kan konsten att försvinna.

Malmö 2016-11-23 © Emelie Ånskog