Akay och KP (eller KlisterPeter) har i decennier gjort ingrepp i det urbana rummet, både tillsammans och var och en för sig. De är födda på varsin sida om 1970 och kommer ur en alternativ konstscen med stark koppling till hiphopens Do-It-Yourselfkultur (DIY). Gatukonst rör sig ofta i juridikens gråzoner. Att de inte figurerar med sina dopnamn har alltså även praktiska orsaker.
     Deras kanske mest kända gemensamma verk är Traffic Island, en liten röd stuga som under flera år på 00-talet fanns på en klippa mellan två motorvägsfiler vid Norrtull. Huset saknade lås. Vem som helst var välkommen att övernatta. Om sömnen inte inföll fanns det gott om bilar att räkna till ro. De faktiska besökarna var troligen inte många, men ett stycke ingenmansland fick med ens mening för dem som pendlade förbi. Och de var desto fler.

När Akay och KP nu kliver in i galleriets vita kub är det fortfarande det övergivna och bortglömda i kollektiva miljöer som bearbetas. Eller övertas. De har knappast konsulterat en jurist innan de fyllt två av galleriets fönsternischer med upphittade företagsdokument. Men akternas upphovsmän lär knappast bry sig. Besökaren kan öppna en pärm och läsa offerter adresserade till Hong Kong, London och New York, säkert topphemliga då de skrevs i slutet av femtiotalet, men nu utan värde och mening. I galleriets tak hänger dokumentförstörare som ställföreträdande timglas. Där får de mödosamt formulerade breven passera och bygga på drivorna av pappersstrimlor som täcker golven.

Från "Top To Bottom" © Akay & KP

Längs väggarna hänger fem fotografier i meterstorlek. De visar kontorslokaler där tiden plötsligt stannat upp. Personalen har lämnat för att aldrig komma tillbaka, som om de drabbats av en omstrukturering mitt i natten och när de vaknat hamnat på en annan avdelning. Men nu har lokalernas törnrosasömn blivit störd. Någon har mitt i ett rum byggt ett korthus av pärmar från golv till tak. I ett annat har en upphängd dokumentförstörare fått gå tills det bildats en papperspyramid inunder.
     En vanlig metod inom samtidskonsten är att konstruera en miljö utifrån en idé och sedan fota av. Det är svårt. Inte sällan blir det platt och förutsägbart. Akay och KP gör tvärtom. De går på upptäcktsfärd och förskjuter en miljö som de letat upp. Just därför får hugskotten innebörd och poetisk tyngd, till och med fotografiernas ramar, som tillverkats av den sortens plywood man brukar hitta runt rivningshus.

Stockholm 2016-08-31 © Bengt Jahnsson-Wennberg