På Orion Contemporary i samarbete med Fiumano Projects visas Joakim Allgulanders ”Dra Åt Skogen - The Rural Abstractions”. Det är inte helt vanligt att den nordiska granskogen får ta plats på de brittiska gallerierna men i Joakim Allgulanders pågående utställning ”Dra Åt Skogen” är det just så. Som minnesfragment från en uppväxt nära kopplad till skogarna i Bergslagen växer Allgulanders abstraherade porträtt av skogen fram och bildar ett formspråk som i sitt sammanhang på ett galleri i London ger en nästan romantisk naturlyrisk återklang. Storstaden speglar skogen och skogen speglar storstaden.

Tidigare har vi sett Allgulanders verk i neon och tekniska konstruktioner, senast på Liljevalchs, men i den nu aktuella utställningen får vi se ett avskalat måleri där just måleriet får ta plats. Paletten i vissa verk är gräll men blir aldrig skrikig. I andra är den mer dämpad, som i negativ, och det tycks som behandlingen av färger är minst lika viktig som valet av motiv. Det finns ett värde i att se konstnärens hand i ett verk och en målerisk formulering i något så allmängiltigt som en gran. Det högst personliga bli ett ramverk, här uttryckt i ett grenverk av svenska granar, och därigenom ett sätt att utveckla ett måleri och en palett med klangbotten ur egen erfarenhet

Installationsvy © Joakim Allgulander

På Orion Contemporary visas också ”Responses: Great Tits (Parus Major)” med Alexander Lumsden och Sarah Lederman. Den senare med måleri och sviten ”The Great Tits”. Det finns en komplex simplicitet i många av Sarah Ledermans verk. Måleriet andas ljus och färg och det finns en befriande lätthet i flera av målningarna. Styrkan i måleriet i den här sviten är en kompromisslöshet, ett förhållningssätt till yta, form och innehåll som nästan kan te sig som naivistisk skaparglädje, men i detta finns också ett allvar och djup som visar en stilsäkerhet och ett väl avvägt val i komposition och presentation.

Alexander Lumsden representeras på Orion Contemporary med ett antal skulpturer i något så otidsenligt som brons. Det var länge sedan jag såg en ung konstnär arbeta i brons. Skulptural modellering dessutom. Bara det känns uppfriskande. Alexander Lumsden började egentligen sin konstnärliga bana som målare och har bland annat varit artist in residence på Daler Rowney England, men har med tiden övergått till skulptur.
     Spännande i Lumsdens skulptur är just det hantverksmässiga inslaget där han själv gjuter sina skulpturer. I bronset vilar något tidlöst, precis som i det handfasta uttryck Lumsden har i de utställda verken. Människor och porträtt, uthamrade och modellerade. I skuggan av de konceptuella, stora bombastiska uttrycken är det glädjande att se en konstnär som vågar och vill göra ett ansikte i brons, att låta materialet och tilltalet få en plats i en samtid som ofta lyssnar till den som ropar högst.
     I bruset av allt som finns och görs på dagens konstscen tycker jag mig se ett växande behov av en mer personlig betraktelse, bottnad fullt ut i konstnären själv. Att våga gå ner till kärnan av sitt konstnärskap. Ett sant uttryck.

London 2016-05-25 © Herman Lohe