Det vänskapliga duellerandet konstnärskolleger emellan har frambringat många oväntade bastardformer genom konsthistorien. I ateljétystnaden placeras längtan efter renad, visuell kommunikation med en språksyster högt upp på önskelistan. Och dialogens nytändning förväntas få injektionslika eller rent av euforiska drag.
   I fallet med Mamma Anderssons och dansk/israeliske Tal R:s duell "Svanesang" anar man glädjen över det återspeglande språket, det som för så väletablerade konstnärer som dem så ofta förtingligas till enbart säljbarheter. De två ger och återkopplar, reflekterar och reducerar. Den gemensamma ursprungskällan töms snart på sakliga begrepp, förvrids och förfinas i studsande returer.

Ändå är det egentligen först när de komparativa möjligheterna försvinner – som i "Ögonvittnet" eller "Den lilla systern" av Mamma Andersson, eller som i "Profeten" av Tal R – som utställningen konstnärligt når andra och mer oväntade nivåer. Dialogen kollegerna emellan har säkert tjänat sitt pedagogiska och ikonografiska syfte, men i kraft av visuell autonomi står ovannämnda målningar fram som viktiga betydelsebärare, som sidospår att nyfiket följa.

"Den lilla systern", 2015 © Mamma Andersson

Tal R:s och Mamma Anderssons roller under det framväxande neofigurativa måleriet i början av 2000-talet är svåra att överskatta. Plötsligt öppnade sig en berättande autostrada av möjligheter – en väg ut ur 1990-talets introspektiva navelskåderi fyllt av blod, urin och romantisk mysticism. Men de globalt publika framgångarna för de två kan säkert, så här i backspegelns ljus, kännas som tveeggade – och jämförelserna är naturligtvis omöjliga att undvika. Mamma Anderssons krispigt nordiska och fräckt Dick Bengtsson-inspirerade måleri på Venedigbiennalen (2003) och senare på Moderna Museet i Stockholm (2007) har på ett outplånligt sätt etsat sig fast i minnet.
    Denna historia och dessa viktiga verk går naturligtvis inte att bortse ifrån när man ställs inför den nu aktuella duellen "Svanesang". Det är orättvist, jag vet, men just av denna orossjäls längtans anledning söker jag inte bland likheterna och de ekande syntaxerna, utan det oväntade, antydda och främmandegjorda – som i Mamma Anderssons märkliga kammardrama "Den lilla systern".

Stockholm 2016-09-14 © Leif Mattsson