Ett volangprytt rött skynke är uppriggat i den mörka tallskogen. Döda träd ligger framför på marken. Stämningen är olycksbådande. Är det flyktingar som har satt upp ett tält och väntar på att passera gränsen? Eller är det borgarklassens avlagda sängöverkast eller krinolin, som blivit kvar efter ett nattligt möte? Tolkningen av målningen Dolt i Glömska II löper snabbt åt rakt motsatta håll, som det ofta blir vid betraktandet av Patrik Andinés bildvärld.

Patrik Andiné visar några enstaka stora målningar, men utställningen domineras av de många små målningarna, som har en mer intim och personlig karaktär. De är närmast att likna vid de miniatyrmålningar och porträtt, som var så populära på 1700- och 1800-talen. Det var tidsepoker, då man fick förkläda både det erotiska och det politiska i mytologisk eller symbolisk form. Erotiken andades under ytan, tillbakahållen och förbjuden.

Det förbjudnas lockelse är lätt att läsa in i en målning med titeln Avslut, där en något korpulent man i militärgröna kläder håller en svart sladd/piska i handen framför ett vitt draperi. En annan målning, Signficato, avbildar en ung man bakifrån sittande på knä, också han framför ett draperi. Han håller en penna/pensel med ena handen bakom ryggen. Pekfingret och lillfingret formar djävulstecknet. Och bakom draperiet skymtar en skugga. En sittande madonna, en domare eller en gud? Vad är tillåtet att skriva med sin penna eller måla med sin pensel? Är man djävulens redskap som konstnär?

"To find a way" © Patrik Andiné

De till synes snälla och välansade scouterna, som ofta uppträder i Andinés verk, är nu på väg mot ett stort träd i skogen. Trädet har en stor hålighet i stammen, liknande ett kvinnligt könsorgan. I målningen To Find a Way har scouterna symptomatiskt nog bruna uniformer. Men vilken väg, vilken politisk stig, går man för att hitta till tryggheten, tillbaka till livmodern?

Patrik Andinés bilder är oerhört detaljrika och har en finish likt målningar från tidigare sekel. Där finns också ett kusligt drag, som skapar en osäkerhet om bildens egentliga betydelse. Sigmund Freud utvecklade begreppet unheimlich, för att beteckna det, som upplevdes som otrevliga inslag i det annars välbekanta eller familjära.
     I målningen Dit jag aldrig kom förvandlas ett välbekant idylliskt landskap med gröna kullar till en liggande kvinnas yppiga bröst omfamnad av ett vitt moln under den blekblå himlen. En träpinne är nedstucken i marken – en påle i köttet? Så frestas man att ställa frågor och göra olika tolkningar av Andinés målningar. Svar får man inga, men att kunna väcka frågor med sin konst är gott så.

Göteborg 2016-03-16 © Berit Jonsvik (text och foto)