I den ljusa Chipperfield-byggnaden ses den Los Angeles-baserade österrikaren Markus Bachers säregna måleri där skeenden i landskap framträder likt gestalter ur molnformationer. Galleriet visar även Christian Jankowskis mixedmedia-oeuvre som för tankarna till biennaler, Warhol och forna öststaterna.

Markus Bachers River Deep Mountain High är en naturlig uppföljning av 2013-års After Eight. Utställningens fem målningar utgörs av sammanfogade pannåer på vilka Bacher låtit den tunt applicerade färgen rinna ut till de skiftande landskap som utgör scenerier för de abstrakta gestalternas förvandlingar.
     I den tredelade Vagabond ses en man med hängmustascher som blickar ut från duken och in i (mot) betraktaren. Ifrågasätter han det landskap var han nu står och vilket vi genom abstraktionen delvis skapat inom oss, eller riktas blicken mot konstnären: den ursprungliga avslöjaren? Främlingen – som snart är bekant – påminner om Jeff Olssons teckningar och uslingar i gamla Westerns, men är troligtvis konstnären själv.

I Come River Black Ocean ges en publik hängning vid en magisk rök och i Lemon My Walks en dykande Ikaros vid ett gustonskt dimlandskap, medan måleriet i ökenstormen Stars n´ Stripes in The Mohave kopplas till Damien Hirsts strikta Spotpaintings och David Reeds abstraktioner. Ja, i Bachers målaruniversum söker man snart en ordning. Man skapar den, tappar den och finner den åter. Då gestalterna blivit bekanta har landskapet förändrats likt ett moln på flykt. Referensernas cykler har ”tappat fattningen” och landat i ett originellt, sammansatt språk som vi tack vare den luftiga hängningen ges chansen att uttyda.

"Come River Black Ocean" © Markus Bacher, CFA

I Christian Jankowskis drivna mixedmedia-spektakel Retrospektive möter vi det polska brottarlandslaget som försöker lyfta monument, en dam i en grå dammsugaraffär hänförd av en instruktionsvideo, och i The Hunt: en pilbågeförsedd man som skjuter matvaror i en supermarket.
     På sina ställen är det trångt, särskilt där ett karaokerum inslaget i silverfolie placerats. Genom motiv och estetik ses vurmandet för de forna öststaterna, medan repetitionen och bruket av varumärken och silverfolie synliggör Warhols spöke. Att Homeland-skådisen Nina Hoss agerat curator är lika förvånande som att det står klart att återblicken skulle tjänat på mer utrymme.
     Jankowskis konst är som gjord för biennalernas spektakel och det är lätt att förstå varför han valts till curator för årets Manifesta-biennal i Zürich.

Berlin 2016-02-09 © Tim Schmidt