Kammarspel kallar Ewa Brodin sin utställning på Galleri Thomassen. Ett kammarspel är ett drama med få roller och som utspelar sig på en begränsad geografisk yta. Strindberg beskrev sina kammarspel med orden: litet motiv, utförligt behandlat, få personer, stora synpunkter, fri fantasi, men byggd på observation, upplevelse, väl studerat; enkelt men icke för enkelt; ingen stor apparat, inga överflödiga bipersoner…

Ewa Brodins kammarspelsmålningar rör sig förvisso kring få motiv, som hon behandlar utförligt. Det är det draperade tyget, som associerar till drama, till borgerskapets slutna rum, till allt som döljs där bakom. Det är kvinnan sedd bakifrån med håret eller peruken, som enda identifikation. Och så förekommer det ensamma benet, som återkommer i oväntade sammanhang. Benet, skriver Brodin, härrör sig från en målning av Fra Angelico, där ett förlorat ben ersätts av någon annans – det förlorade och dess ersättare.
     Ewa Brodin presenterar en dramaturgi som har en paradoxal klarhet i all sin stillsamhet. Hon för en mångtydig dialog mellan dessa få motiv och får oss att undra över vad som händer bakom draperierna och ridåerna av såväl tyg, som hår. I målningarna med huvudtiteln Utseende skildrar Brodin kvinnors möjliga val av hårfärg och frisyr. De kan bland annat välja mellan Iced blond eller, varför inte, Beachy brunett.

© Ewa Brodin

Ett annat av Brodins tema är målningarna med titeln Regeneration. Motivet är likaledes en kvinna eller en peruk bakifrån, upprepad som i en spegel. Hårväxten är en del av människans regeneration d.v.s. återbildande av förlorade vävnader. I fiktionen betecknar ordet varelser med övernaturlig läkningsförmåga. Benet har i Brodins målningar fått titeln Sufflös. Den ersatta kroppsdelen kan säkerställa dramats fortsättning genom att anta sufflösens roll.
     Det vilar också ett ogripbart ljusdunkel över målningarna, vilket får Brodin att ibland framstå som någon sorts beckettsk absurdist eller symbolist. Verkligheten liksom vacklar till där i spegelbilden. Och man kan bara instämma med Strindberg. Ewa Brodins Kammarspel är väl studerat, utförligt behandlat och har inga överflödiga bipersoner. Allt är byggt på fri fantasi och ett skickligt iscensättande av det målade dramat.

Bent Holstein
I galleriets nedre rum visar Bent Holstein en serie bilder From the Devil´s Pond på ön Little Tortugas, söder om Kuba. På grund av torkan hade lagunen torkat ut vid hans besök och ön förvandlats från ett paradis till en hotfull plats. Med utgångspunkt i sina fotografier från The Devil´s Pond omvandlar Holstein bilderna till någonting mellan foto och måleri. Ett tunt lager av påmålningar ger bilderna en mystisk air av en bortom-verklighet. Det påminner starkt om Andrej Tarkovskijs ödesmättade film från 1979, Stalker. En beskrivning av ett suggestivt landskap, vackert om än förgiftat. Skönheten i förfallet är alltid fascinerande.

Göteborg 2016-02-09 © Berit Jonsvik (text och foto)