Förste utställare i Galleri Avenys nya lokaler på Kastellgatan i Göteborg är Thomas Brolin. Han tar plats i rummen med sina målningar och träskulpturer.
     Utan stora åthävor skapar Thomas Brolin en sammanhängande värld med figurer ute i naturen såväl som inne i rummet. En man tittar försiktigt fram mellan trädstammarna i en tät skog i målningen Dunge. En samling träfigurer står på rad på en liten vägghylla och har följdriktigt titeln På rad. Träformerna återkommer i målningarna. Där pågår ett samtal i det tysta mellan ett antal återkommande karaktärer och former. I nya konstellationer fortsätter de sina gruppsamtal. Med hjälp av tingen bildas teckengåtor.

Utställningsvy

Likt rök ur munnen på en man i profil, seglar en bubbla iväg mot en sittande kvinna. En annan bubbla svävar ovanför huvudet på en rak stiliserad figur, där små löv sticker ut. Träd och buskformer överlappar figurerna. Målningen På väg är en rebus, där många tolkningar är likvärdigt möjliga.
     I målningen Blandskog I har ett av de vita träden fått ett mänskligt huvud och har eventuellt startat en konversation med en vit uggla, sittandes på trädet intill. I skulpturen Längtan har Brolin ställt en liten figur med en hand som en krok, som betraktar en likadan krok, som sticker upp ur marken. En längtan efter någon likasinnad? En vit figur lyser i mitten av en vildsint målad natur med titeln Tanke. Ovan det vita huvudet svävar en lika vit bubbla med en annan vit form inuti. Ansiktet har färgats av det gula i det omgivande landskapet. En tanke om att se sig själv som en del av omgivningen?

Så kan man hålla på och ställa små frågor om innehåll och tankesprång i Thomas Brolins målningar. Rebusar att klura på och lösa efter behag. En lek med bilder likt rebusens ordlek, där man, med hjälp av en serie figurer och symboler, skall finna en mening eller bara ett ord. I Thomas Brolins verk är de sammanfogande plus- eller minustecken upp till betraktarna och deras valfrihet.
    En säkerhet i det måleriska hantverket parat med en poetisk ton i innehållet ger utställningen en lågmäld och innerlig prägel. Och kanske behöver man inte svar på alla teckengåtor utan kan nöja sig med att bara se och låta tankarna flyga fritt.

Göteborg 2016-01-20 © Berit Jonsvik (text och foto)