Det geniala är ofta sprunget ur det synbart enkla – något som i hög grad rör projektet Creeping in Circles. Det skulle kunna uttryckas som att målaren Nils Olof Hedenskog och fotografen Joakim Brolin i sitt samarbete söker uppfinna sina respektive medier på nytt. Och resultatet är lika mycket en lekfull crossover av ljus, rörelse och tid som en spaning efter nya definitioner för det abstrakta fotografiet. Utställningen visades första gången 2011 på Fotografiska i Stockholm.

Således handlar det varken om iscensatta eller digitalt manipulerade fotografier, utan om förtätade analoga bilder av rörelser som med hjälp av lång exponeringstid transformerats till cirklar. Den konkreta arbetsprocessen delges i en dokumentärfilm där människor utrustade med pannlampor kryper i mörkret runt en mittpunkt. Tekniskt sett utgör de reflexionsytor för kameran som är monterad i lod på en kran.
     Rent visuellt går associationerna till abstrakt expressionism, eller rättare sagt till rörelsen som mera specifikt lyfte fram den geometriska abstraktionen med konstnärer som Louis Morris och Kenneth Noland. Här finns samma pulserande effekter som i Nolands cirklar men också samma tomrum som öppnar sig omkring färgytorna. Hos Noland utgörs tomrummet av obemålad duk, hos Hedenskog & Brolin av kompakt mörker.

Utställningsvy © Nils Olof Hedenskog, Joakim Brolin

Och tomrummet är förstås i praktiken underlaget för själva krypandet där valet av olika platser som Movikens masugn och gasklockan i Gävle får den performancelika tillställningen att bli ”platsspecifikt färgad”. Här finns en undertext laddad med kontrasten mellan det konkreta och det introspektiva med filosofiska dimensioner. Att bildernas glasytor samtidigt avspeglar både betraktaren och detaljer i rummet kan först verka störande men förstärker efter en stund snarare upplevelsen av det flerdimensionella.

Creeping in Circles – cirkelns rituella och spirituella form förkroppsligas bokstavligen i de 15 verken. Med färgens hjälp. Författaren Aldous Huxley utforskade som bekant omvärlden på sitt sätt men har i sammanhanget en poäng då han menade att människans ”fabricerade” symboler i sig är helt färglösa tills vi verbalt färgsätter dem. Och att detta sker oavbrutet. När så den mänskliga perceptionen träffar på visionära objekt, oförfalskade av språket, syns färgens lyskraft mer intensiv.
     Hedenskog och Brolins projekt är mångfacetterat och inte minst ställer det krav på ett begreppsligt tänjande.

Norrköping 2016-11-02 © Lotta Ekfeldt