När konstens traditionella konventioner och uttryck får samspela med det samtida kan i vissa fall den skeva motsättningens estetik uppstå. Kanske det kan passa in på Edward Jarvis i hans allvarsamma lek med det spirituella. Leken ska dock betonas, för här råder den fria grammatikens oskrivna regelverk med associationer sammansatta till egenartade scenerier.

Men här finns så klart en röd tråd. Jarvis hämtar sin näring från bysantinsk kultur och islamisk/orientalisk konst och knyter samman dess sinnliga sidor med poesin – med Harry Martinsson, Erik Lindegren, Wilhelm Ekelund och kanske främst – Gunnar Ekelöf.
     Ekelöfs ”Diwantrilogi” förekommer i Edward Jarvis tidigare måleri (se artikel i Omkonst, 2014-01-29). ”Vägvisare till underjorden” – sista delen av trilogin, är bl.a. i fokus på den här utställningen i form av en triptyk med samma namn. Ekelöf skriver:
”Jag är en persisk hund / med huvud av hund / men trogen mot ingen / eller jag är en skriande grekisk åsna / med åsnehuvud / men jag bär ingen / på mina skuldror över den strida strömmen”

Jarvis gestaltar, blir humoristisk och plockar in en rökande Ekelöf men samtidigt knyter han på ett subtilt sätt samman poesi och konst, nutid och dåtid i ett rytmiskt ögonblick. Rytmen accentueras av stjärnbeströdda oändlighetsornament – ett sinnets ledstång, en tidens förbindelselänk eller för all del - kanske bara en kuliss.
     Ekelöfs egen inspirationskälla vad gäller trilogin summerar Jarvis surrealistiskt i ”Vattenur” – en säregen tidsmätare för Ekelöfs möte med den heliga moderns kapell, det heliga vattnet och den sönderkyssta ikonen. Återigen detta magiska ögonblick - historien nedkokad till ett ”moment”.

"Hypnagog Madonna" © Edward Jarvis

Den heliga modern återkommer i ”Hypnagog Madonna” - ett isärtagbart verk, ett pussel, med drömmens hallucinatoriska, icke rationella struktur. Konstnären sover på ett moln medan madonnan svävar runt bland rosettfönster och sjuttiotalsmönster i ett arkitektoniskt förvridet rum. I ett annat rum på utställningen finns en spegelbild: en snurrande madonna i en törnekrona placerad i en skuggteater. Vems oåtkomliga idévärld som avses går knappast att missförstå.
     Även om den ekelöfska referensen genomsyrar stora delar av utställningen finns här så mycket mera - verkens kommunikativa potential syns närmast outtömlig för den som vill ge sig i kast med Jarvis poetiska utsnitt. I en serie eklektiska ikoner där tiden tycks upphävd blandas allvar och humor - en säregen ”predikarform” där aforismer och diktrader från ovannämnda poeter kontrasteras av Jarvis naturalistiska måleri. Fascinerande.

Norrköping 2016-03-23 © Lotta Ekfeldt