Stationerna är tydligt definierade, men med en underliggande symbolik som till en början söker sin förklaring. De yttre positionerna faller däremot snart på plats: livets konstruerade upprätthållande med teknikens hjälp ("Lufthjärta") och dödens kranieförsedda bomärke i de mumifierade råttorna ("Nature Morte").
     De två övriga stationerna – de detaljrika modellerna av övergivna byggbaracker och de hypnotiskt ödesmättade mönsterlandskapen – rättar tidsmässigt in sig däremellan. Och det är just med dem som utställningstiteln "Kolonisatörerna" börjar verka i medvetandet.

Marken i de stramt perspektiviska landskapen är täckta av hundratals logotyper från några av världens största banker (de finansiella kolonisatörerna). Men de repetitiva mönstren, som först tycks så perfekta i sina linjeräta resor mot flyktpunkten, visar tydliga tecken på upplösning. Den sköna bilden krackelerar, jord och smuts tränger upp ur sprickorna. Är detta de kvarvarande spåren efter apokalypsen, de sista resterna av mänsklig närvaro? Är några banklogotyper, mumifierade råttor och hastigt övergivna byggbaracker vårt enda kvarlämnade arv?

Ur serien "Koloni", 2016 © Hans Jörgen Johansen

Hans Jörgen Johansen har redan tidigare fördjupat sig i "tiden bortom". Hans avancerade experiment med mögelformade landskap ledde tankarna i riktning mot dystopiska dataspelsvärldar eller symboltyngda Tarkovskijfilmer.
     Det ligger något av "sent på jorden" över Johansens suggestiva tillämpningar, av tid utan återvändo, av rannsakan och skuld. Och vilka de skyldiga är tycks tämligen uppenbart; det anklagande fingret har tydliga adressater.

Men mitt i den Cormac McCarthy-liknande ödesskildringen spirar ett rosafärgat hopp, det enda starka färginslaget på hela presentationen: ett pulserande plasthjärta. Kanske inte mycket att bygga sina tilltro på, syntetiskt och i starkt behov av teknisk support som det är. Men det är ändå tillräckligt för att kunna ta ett par djupa andetag; dörren är inte helt tillsluten och kolonialiseringen i överförd form av den conradska "övre stationen" är ännu inget bekräftat faktum. Än finns det hopp.

Stockholm 2016-02-25 © Leif Mattsson