Kronologin är åsidosatt. Bilderna träder fram som ur ett organiskt flöde utan tvingande ordning, som ur en smal zon mellan det vagt antydda och det eteriskt undflyende. Det är en balansakt med höga insatser, men som i detta fall ger mycket tillbaka.
     "En dag i taget" är titeln på Hans Lannérs aktuella utställning, med antydd underton av väntan, tålamodsprövning och gradvis tilltagande tillförsikt. Ett femtiotal små och intima målningar i återhållen färgskala och handling markerar dagarnas ackumulerade nupunkter.

Formaten är alla desamma, bilderna löper som en vagt tematisk händelsekedja, som en målerisk fris, runt de spatiösa rummen. Denna gång har Lannér övergett vinylfärgen till förmån för den erkänt svårbemästrade akvarellen, i kombination med torrpastell. Verkan är mjukt suggestiv och berättartekniskt konsekvent. Inget tillåts störa flödet som rör sig liksom i slow motion från bild till bild, från form till form. Och de diminutiva händelserna följer drömmens undflyende logik – ett slags dagboksblad utan begränsande omslag.

Akvarell, torrpastell © Hans Lannér

Det generösa vattenflödet frigör akvarellfärgens atmosfäriska potential, vars mjukhet Lannér sedan stör, stökar till och stramar upp med hjälp av torrpastellens mjuka men ändå distinkta precision. Krumelurer växer fram, knappt identifierbara: kanske människor, kanske stenar eller träd. En och annan husform anas, men inte i den roll som i tidigare bilder. Dessa hus har inga egennamn, de är som nyss framträdda ur dimman under en tidig morgonpromenad. Man känner liksom kylan emot kinden.

Något av det svåraste en konstnär kan göra är att tala tydligt med låg och samlad röst. Hans Lannér lyckas med det konststycket. Bilderna är distinkta och välartikulerade, trots sin skenbart upplösta form. De följer vad man skulle kunna kalla ett underförstått program, men det är inget dagspolitiskt sådant; de är inte anpassade till någon matrisliknande förklaringsmodell. Ändå finns där ett tydligt budskap av human/estetisk karaktär presenterat i en bortomspråklig form. Det döljer sig i det sensibla anslaget, i det förutsättningslösa prövandet och i det ständiga, bildmässiga ifrågasättandet.

Stockholm 2016-03-02 © Leif Mattsson