På konstmuseets tre etager hänger nu verk av Kent Lindfors. De äldsta är fem små målningar gjorda i Guadalupe i Spanien 1966 och de senaste strax innan transporten till museet. Utställningen presenterar ett konstnärskap som pågått i fem decennier och en målare som fortsätter att söka och verka.

Utställningsvy, mellanetage

Det är en generös utställning, där man kan följa Lindfors från de tidiga försöken att hitta fram till ett personligt uttryck. Allt från de första mörka, för att inte säga svarta, målningarna, där han närmar sig de motiv han skall fortsätta att bearbeta även femtio år senare; brunnen i Guadalupe, La Fuente, återfinns nu i tre versioner på museet från 2000-talet. Där finns också de realistiska målningarna från 1970-talets hamnmiljö med vilka han gjorde sin debut på Galleri Burén i Stockholm 1976.

Det latinska begreppet Solve et Coagula var utgångspunkten för alkemisternas olika experiment. Principen är på ett ungefär att man först löser upp ett material i dess minsta beståndsdelar och sedan sammansmälter det till någonting nytt och förhoppningsvis bättre, kanske rent av guld. Så arbetar också Kent Lindfors, som en måleriets nutida alkemist. Han bryter ned sina motiv i små delar och sammanfogar sedan dessa till nya helheter.

"Hamnskjulet", 1980-82 © Kent Lindfors

De två poler Lindfors rör sig mellan är Göteborg med dess älv och hamn och den andra är Spanien och Extremadura. I målningen Dubbelälven II förenar han Göta älv med den spanska floden Guadalquivir. Målningen är uppbyggd som ett spelkort. Den skulle kunna vändas upp och ned och fortfarande vara läsbar. Lindfors river ner, målar över, lappar ihop och bygger upp. Det är en process som pågår oavbrutet. Tidsangivelserna på målningarnas tillkomst är intressant. Exempelvis målades Byggnaden och Älven III mellan 1994 och 2015.

"Vindros", collage © Kent Lindfors

De utställningsrum, där nu Lindfors verk kan ses, kunde knappast passa bättre. Det är tillräckligt luftigt för att varje målning kan betraktas var för sig. Målningarna skimrar i det vackra överljuset. Alla små subtila nyanser och skiftningar framträder. De många övermålningarna ger varje verk en nästan tredimensionell kvalité. På distans kan målningarna uppfattas som närmast abstrakta. Men går man nära framträder former och figurer. Man kan följa linjerna som väver ihop dykaren med älvfåran och de moriska ornamenten med kartbilden av den Göteborgska hamnen.
     I det nedre etaget finns ett stort collage, Vindros, gjord på plats i museet. Det är olika skisser, utrivna och övermålade foton, anteckningar och kommentarer. I mitten sitter en liten målning på papper av en vindros, som Lindfors gjorde någon gång på sextiotalet. Runt denna vindros virvlar olika idéutkast, tankar, ord och bilder. Allt är respektlöst upphäftat direkt på väggen.

Fem målningar från Guadalupe 1966 © Kent Lindfors

Kent Lindfors är också en skrivande konstnär och poetiska texter finns uppdragna på väggarna mellan målningarna. I en av texterna kommenterar han sin upptagenhet med några få motiv: Det är sant att jag upprepar mig, men jag sliter inte ut någonting. Allt ligger kvar oanfrätt. Gamla katastrofer blir som nya. Tålmodiga hus som redan fallit ihop reser sig sakta för att senare åter sjunka ner i stadens envetna lera.
     Kent Lindfors arbetar outtröttligt i sin strävan att nå till sakens innersta kärna. Han fortsätter denna sin arbetsmetod, likt en tålmodig forskare med återkommande analyser och synteser.  Nya transmutationer uppstår ur gamla verk och sönderrivna skisser i ett ständigt pågående flöde.

Göteborg 2016-06-08 © Berit Jonsvik (Text. Foto, där annat ej anges)