Den är betydligt mindre kaotisk och rörig än jag hade väntat mig, Jonas Liveröds utställning Förälskelsen i Örebro konsthall. Efter storvulna och scenografiskt genomarbetade utställningar på senare år känns objekten igen, om än i nya kombinationer och med aningen nya referenser. Den relativa beteckningen ”ordning” torde inte bero på att Liveröd nu har sällskap av Jonas Ohlsson, också han med många strängar på sitt instrument, hemmastadd i dj-branschen och aktiv som performancekonstnär. Vernissagen föregicks av en veckas kreativt kaos då elever från Örebro Konstskola, där Liveröd är återkommande gästlärare, hjälpte till med utställningens produktion.

Som besökare koreograferas vi mellan olika scener som kan te sig som visuella kommentarer till aktuella samhällsfenomen, med vagt kritiska undertoner kring samhällsklyftorna i allmänhet och konstmarknadens rådande struktur i synnerhet. Hos Liveröd med rötter hos såväl surrealisterna som 1700-talets samlingar av kuriosa i allehanda Wunderkammern, hos Ohlsson med förankring i alternativa musikgenrer och små skivbolag som Börft. Och den lekande attityden hos båda, väl beskriven hos kulturhistorikern Johan Huizinga före andra världskriget.
     Scenerna byggs upp av alla upptänkliga material, med konst- och vardagsföremål i verk som låter olika typer av kulturella skikt av idag, och ikoniska fragment ur konsthistorien mötas. I form av ytterligare nyproducerade kopior. ”Nasty young men” med bankkort i munnen som vräker sig i en ungdomsfåtölj här, och storögt stirrande foto av en sumerisk skulptur som överdrag av en stående madrass mot en vägg där: ”The soft gaze”.

"Kukgrodhanden" .© Jonas Ohlsson

En konstkännare kan roa sig med att gå på jakt efter igenkännbara citat och de är lätta att finna: från förhistorisk tid genom romarna och modernismens stora som Brancusi, Picasso eller surrealisterna. De omges samtidigt av referenser till populärkulturens sfär och till vardagen, formade i billiga material och sammanflätade med fingertoppskänsla till en monumental helhet där allt får plats. Det invanda och det oväntade, liksom kunskap och intuition, vakenhet och drömmar, lek och allvar håller varandra som kommunicerande kärl i balans.
     Detta är kanske kärnan i utställningen: bakom högarna av fragment hämtade från av finkulturen utsorterad estetisk vokabulär (populär-, underground- och kändiskultur, barnteckningar, klotter, så kallad kitsch för att nämna några) står den konstnärliga helhetsblicken och materialkunskapen, tecknarskickligheten och ambitionen att arbeta med offentliga gestaltningar. En holistisk syn som enar konst och liv.

De heliga tiggarna i Indien som, om inte alltid nakna så klädda i färggranna skynken, kedjor och tofsar och med kraftfulla målningar som en mask i ansiktet, vill inte ha pengar. Det är din tid och eftertanke de är ute efter. Att du synar och ifrågasätter dina värdegrunder, inlärda kunskaper och rutiner. Den heliga dåren ställer sina oskyldigt knivskarpa frågor på samma vis. Och så har vi Jonas Liveröd och Jonas Ohlsson. De kan definitivt få en att fundera i nya banor.

Örebro 2016-04-20 © Kristina Maria Mezei