”Luftslottet” – titeln kan spontant leda tankarna mot punkterade drömmar och efterföljande besvikelser. På Norrköpings Konstmuseum fylls snarare begreppet med motsatsen, för här betraktas drömmen och fantasin inte som förgörande villfarelser utan som aktivt bränsle till kreativa berättelser om vår samtid. Det är en publikt bred utställning, sammanställd av curator Johanna Uddén. 
     Här finns en interaktiv ansats med föreläsningar och workshops för den som vill och själva utställningen ger gott om möjligheter för besökaren att sätta olika verk i förbindelse och hitta egna kopplingar och betydelser. Sjutton konstnärer deltar med ett trettiotal verk, varav en mindre del från museets samlingar. 

Luft, drömmar och längtan – det är bara att ge sig hän till rytmen av djupa andetag. Johanna Byström Sims ljudinstallation ”Air, I love you” fyller rummen och blandar sig med musiken från Ruben Wättes stora tittskåp med videoinstallationen ”Space Control” där drömmen om rymden blir verklighet med hjälp av en – vägkon.
    I rummet bredvid pågår Erik Hedmans humoristiska animation ”Tusen och en natt” där halsbrytande övningar i luftrummet i en tecknad stad snurrar på tre filmdukar. Katarina Löfströms musikaliskt blinkande videoverk ”An Island” gestaltar en Gatsby-lik längtan till ljusen på andra sidan vattnet – en annan ton, ett ljusets undflyende ackord, lockande och gäckande.

"Gestures and Gaps" © Åsa Cederqvist

Men även om fantasin och det imaginära får bilda idéram ligger under den ”luftiga” ytan en  hel del matiga underteman. Bland utställningsmaterialet finns Kristofer Anderssons bok DIY (Do It Yourself) – en samling intervjuer med unga högst samtida kulturkreatörer som letar egna uttryck vid sidan av det ”etablerade” – för det är så det gamla punkbegreppet DIY fortfarande ska tolkas, även om ordets ursprungliga mening har genomgått en del omförhandling. I ett intressant (enstaka) föredrag knutet till utställningen tecknar Andersson bilden av en kulturpolitik som drivs av tanken om oberoende kanaler och traditionsfria uttryck. 

Om vi talar motkultur kan Sara-Vide Ericson möjligen räknas in i den. När hon använder sig själv som modell visualiseras den välkända dikotomin subjekt-objekt och en kroppens politik tar form. Åsa Cederqvist berör å sin sida föränderlighetens politik. ”Gestures and Gaps” – pastellfärgade organiska former i degmaterial manar till öppenhet inför olikheter genom en avväpnande tro på det icke-konstanta tillståndets potential.
     Organiskt, men möjligen mera konstant upplevs Bigert & Bergströms ”The Wave”, en interaktiv bläckfisklik arm att omfamna eller sitta på. En sensorisk tentakel, en omvärlds-avkännare – i sammanhanget en metafor för verklighetsuppfattningens relativism.

"Tusen och en natt" © Erik Hedman

Och hur verkligheten uppfattas kan vara en fråga om hur ytor kommunicerar. Liv Strands skulptur ”Prisma” är vänd ut och in – utsidan matt med tejpade skarvar – insidan en självbespeglande ljuskropp. Bella Runes tvådimensionella skulpturer kräver en app – när telefonen riktas mot skulpturerna händer oväntade saker. Men bortom den digitala leken finns frågor om hur världen laddas med mening och betydelse. 
     Teknik och artificiell intelligens – Matti Kallioinens mäktiga installation ”Homunculus” fyller ett helt rum. En både vacker och kuslig upplevelse om kontroll och makt. Och att ta makten över skapandet kan antingen få börja eller avsluta utställningen – i foajén har Amara Por Dios gjort en färgstark muralmålning på ena långväggen. ”Den inre kampen” – säger en hel del om skapandets villkor.

Norrköping 2016-04-13 © Lotta Ekfeldt