Danny Lyon: Message To The Future

Året är 1962, och den unge New York-fotografen Danny Lyon ger sig ut och liftar i den amerikanska södern. Han kommer att skildra den kamp som så småningom skulle ge den svarta befolkningen rösträtt, och utses snart till Student Nonviolent Coordinating Committees officiella fotograf. Den närmast följande tiden kommer dels att leda till en gedigen dokumentation av medborgarrättsrörelsens kamp, dels sätta tonen för Lyons gärning som över ett halvt sekel senare ännu pågår.

Whitneymuseet i New York visar under sommaren Danny Lyons arbete i den första större retrospektiven på 25 år, med namnet Message To The Future. Lyons arbete präglas av den nära och långvariga relationen. Han är alltid fysiskt nära och han tar ställning. Han låter aldrig sig själv bli en utomstående betraktare. Tekniskt skyr han teleobjektiv och underkastar sig vidvinkelns krav på närhet. På motsvarande sätt tvingar utställningskopiornas små format betraktaren att komma nära inpå.

Socialt är Lyon lika engagerad som skicklig. För att kunna göra sin skildring av ett fängelse i Texas charmar han fängelseledningen och får full rörelsefrihet att under 14 månader fotografera och filma. Han lämnar fängelset som brevvän till flera av internerna. Några av breven är inkluderade i utställningen. För att genomföra sin berättelse om förändringen (förstörelsen) av södra Manhattan, blir han bekant med rivningsarbetare som släpper in honom och hans storformatskamera i de byggnader som ska rivas.

Lyons ämnen – minoriteters kamp för sina rättigheter, kampen för medborgares politiska inflytande, det oproportionerligt stora antalet människor i fängelse, gentrifieringen – är alla påträngande aktuella idag. Det var länge sedan han lämnade New York för New Mexico, men han är närvarande för att skildra de övervägande urbana rösträtts- och medborgarrättsrörelserna som idag går under namn som Occupy Wall Street och Black Lives Matter. Kampen är långt ifrån slut, och Lyons meddelande till framtiden fortsätter.

"Shakedown at Ellis Unit, Texas," 1968 © Danny Lyon

Stuart Davis: In Full Swing

Kontrasten är stor mellan Danny Lyons svartvita berättande och den amerikanska modernismens förgrundsgestalt Stuart Davis måleri som visas på samma plan. Den från Philadelphia inflyttade New Yorkbons levnadsglada måleri är resultatet av ett arv från europeiskt avant-garde korsat med intryck av reklambildens bildspråk. Tillsammans med jazzinfluenser ger dessa element en riktning med tydlig amerikansk identitet. Målningarna av vardagliga konsumtionsartiklar ger från 1920-talet en viss föraning av 60-talets Factory, men utan dess cynism.

Davis infogar nästan alltid mer eller mindre tydliga referenser till tidigare verk i sina målningar, och Whitney Museum tar fasta på detta genom sin hängning, där dessa får vara granne. Text är ofta använda element.
    Också här har vi att göra med en konstnär vars genombrott kom tidigt i livet, men Whitney Museum fokuserar trots detta på hans senare produktion. Det sista, ofullbordade verket, bär texten “Fin”, profetiskt infogat kvällen före det slaganfall som ledde till döden.
     Både Davis och Lyon är samtidsskildrare, men det rör sig om vitt skilda verkligheter. Kontrasten på Whitneys femte våning är svårsmält, och det tar en stund att nollställa sinnet för att kunna ta till sig Davis färgsprakande optimism efter Lyons innerliga samhällskritik.

New York 2016-07-06 © Mattias Lundblad