En stämning av outtalad mystik vilar över rummet där Christine Ödlund ställer ut en trappa ner på Magasin III. Åt ena kortsidan har växter grupperats, ormbunkar och orkidéer, högt uppsatta på en ställning som liknar ett altare – omgivet på vardera sidan av färgstarka glasfönster.
     Mitt i rummet ståtar en säregen arkitektonisk konstruktion som vecklar ut sig med sina expressionistiskt expanderande former likt en spiral – ett avlyssningsorgan som lystrar efter den ”sfärernas musik” som genljuder i rummet. I själva verket är den sammankopplad med växterna i rummet för att med hjälp av mikrofoner spåra och registrera de eventuella ljud växterna kommunicerar och överföra dem till visuella uttryck.

Christine Ödlund arbetar i olika medier: film och animationer, teckningar, akvareller, glas och ljud, elektronisk musik. Uttrycken korskopplas och befruktar varandra allt eftersom nya och äldre verk möts. Hennes installationer har liknat allkonstverk – dessvärre inte denna gång då vi snarare får smakprov på olika teman och aktuella utvecklingslinjer i hennes konst. Men de öppnar även nu en fantasifull kunskapsbank där fysik och metafysik sammanstrålar. Därav utställningens titel: Aether & Einstein. Den fjärde dimensionen är dock inte Einsteins rumtid utan snarare ockultisternas eter- och astralbegrepp – något som en utlovad publikation efter sommaren kommer att belysa i detalj.

För det är från ockultismen som Christine Ödlund hämtar inspiration. Hon har tillgodogjort sig Madame Blavatskys och teosofernas tankegods. Den nu aktuella utställningen innehåller äldre och nyare verk. Paradnumret är målningar som med tydligheten hos en skolplansch gestaltar nässlornas kommunikation eller världarnas krig, där formuleringarna erinrar om Hilma af Klint. Organiskt snirklande linjekaskader som i en säregen ordning kastar sig mot en ljusrosa grund.

"Världarnas Krig", 2013.© Christine Ödlund

Bland de senaste verken stannar jag upp inför några stora tuschteckningar med titeln "Ockulta legeringar". Här har symboler för kemiska ämnen grupperats i ovala, runda och mandalaliknande former, i blått, rött och grönt, färger som växterna själva sägs kunna orientera sig efter. Dessa ockulta symboler förekommer i flera andra verk, de erinrar om till exempel teosofiskt laddade reliefer i Rudolf Steiners gamla Goetheanum eller illustrationer i bokpublikationer som Thought Forms av Annie Besant och CW Leadbeater från 1901 – en bok av betydelse för den framväxande modernismen och som både Klee och Kandinsky var väl förtrogna med.

När Kandinsky skriver i Om det andliga i konsten att känslor är vibrationer som kan uttryckas visuellt och när han är övertygad om att känslor omvandlade i ett konstverk kan väcka motsvarande vibrationer hos betraktaren, då är vi på inne på det spår där Christine Ödlund arbetar: ett försök att förena naturvetenskaplig forskning och högteknologi med teosofi, ockult kemi och synestesier. Den omfattande researchen bearbetas dock på ett kreativt och fantasifullt sätt, med all den frihet som konstnärligt skapande innebär.

Stockholm 2016-03-02 © Kristina Maria Mezei