Tillsammans med Øregaard Museum i Danmark har Mjellby Konstmuseum producerat en omfångsrik presentation av Meret Oppenheim. Hon hamnade som 18-åring mitt i kretsen kring surrealisterna i trettiotalets Paris. Även om hon senare tog avstånd från epitetet surrealist, så förknippas hon än i dag med namn som André Breton, Max Ernst, Man Ray med flera av surrealismens förgrundsgestalter.

Titeln Beyond the Fur Cup anspelar på Oppenheims mest kända objekt – en tekopp med fat och tesked inklädd i päls, Das Frühstück in Pelz/The Breakfast in Fur, som hon skapade till surrealisternas utställning i Paris 1936. Det köptes in av Museum of Modern Art i New York och blev snabbt en ikon i konstvärlden. Själv ansåg hon senare att Pälskoppen stod i vägen för allt det andra hon skapade. Hon uttryckte i intervjuer sin frustration över det hon kallade ”Pälskoppens förbannelse”. De två museernas ambition är att just visa Meret Oppenheims mångsidiga och komplexa konstnärliga produktion, där Pälskoppen bara är ett bland många andra lika intressanta verk.

Sketches for Cape, Hat and Varité Undergarments. ca 1942/2003 © Meret Oppenheim, Foto Berit Jonsvik	"Eichhoernchen", 1969 © Meret Oppenheim Foto: Mjellby Konstmuseum

Utställningen introduceras med ett uppförstorat foto av Oppenheim, Portrait with Tattoo, från 1980. På fotot har hon tatuerat ett mönster på sitt ansikte med hjälp av stencil och sprayfärg. Självmedveten och stolt möter hennes blick besökaren. Innanför den skärmen får vi ta del av hennes arbeten, som omfattar allt från teckningar, målningar, collage, objekt, texter, grafik, smycken och mode. Inget tycks ha varit henne främmande. Mycket av det hon gjorde på tidigt 1900-tal skulle ännu idag platsa under rubriken konceptuell konst. Halsband av benknotor, sockerbit infattad i en guldring, ölsejdel med handtag i form av en ekorrsvans, bara för att nämna några.
     Pälskoppen är fortfarande närvarande. Nu som ett grafiskt blad efter ett foto av Man Ray och en multipel från 1970 med titeln Souvenir of ”Breakfast in Fur”. Centralt i rummet visas också ett flertal kreationer uppsydda 2003 efter skisser, som Oppenheim gjorde i början 40-talet. De befinner sig i gränslandet mellan konst och mode. Spännvidden var stor. Hon behandlade många av de stora frågorna om natur och kultur, jord och himmel, manligt och kvinnligt, kön och makt, dröm och verklighet.

Oppenheim är och har varit inspirationskälla för många nutida konstnärer. Mina associationer till Dan Wolgers objekt med sina humoristiska undertoner infinner sig osökt. Eller Marianne Lindbergs de Geers kaniner, grafik och skulptur, som syns ha sitt ursprung i Meret Oppenheims Schoolgirl´s Notebook från 1973, där haren med det nedfällda örat är central. Bara ett par exempel.
    Beyond the Fur Cup är innehållsrik, komprimerad och formad till en labyrintisk vandring. Man kommer henne nära i den här utställningen. Skisser hänger fritt bakom plexiglas med endast små klämmor. Mycket ligger visserligen i glasmontrar, men går ändå nästan att ta på. Fotografierna, där hon står modell för sin samtids mest banbrytande fotografer, är många. Hennes röst hörs i ett par högtalare. Hon är påtagligt närvarande. Det är fascinerande att följa Oppenheim i sitt absurda, humoristiska och ändå djupt allvarliga konstnärskap. Meret Oppenheim var en fritänkare och föregångare, lika aktuell idag som någonsin tidigare.

Hamlstad 2016-08-16 © Berit Jonsvik