Anneli Pihlgren (f. 1961) betraktar det som finns under våra fötter, observerar marken vi går på. Hon tar som ett spadtag i olika landskap och granskar vad hon får med i sitt stickprov. Det som växer där på dessa små utsnitt av jordytan gestaltar hon i målningar. Hon iakttar naturens och markens mikrokosmos av groende och vissnande växtdelar. Varje utsnitt av en bit mark existerar i ett kontinuum och är en del av ett större landskap. De blir på en gång både realistiska och abstrakta.

När det gäller olika sätt att se, att observera sin omvärld används ofta begreppet selektiv perception och då menas att man bara ser det man vill se, allt annat blundar man omedvetet för. Konsten att se och avvinna det näraliggande nya aspekter förutsätter någon form av kunskap. Ju mer man vet desto mer ser man. Kunskapen kan vara estetisk eller visuell.
     Med titlarna ansluter Anneli Pihlgren sig till en långvarig kunskapstradition ända från Linnés tid. De är på latin och beskriver växternas utseende alternativt olika egenskaper. Hon sätter Controversus Jucundus – gåtfull och behaglig bredvid Declinatus Lacrimans – nedböjd gråtande som i sin tur samtalar lågmält med Benedictus Bellus – välsignad och vacker. Det blir en naturpoesi i egen rätt.

© Anneli Pihlgren

I några av målningarna och framförallt i teckningarna har Anneli Pihlgren använt sig av insamlat växtmaterial som utgångspunkt. Där har växterna abstraherats till organiska former, som fritt bänder och vrider sig om varandra. Dessa växtstudier har en ljusare kolorit än markmålningarna med sina dova och tunga jordfärger.
    Med något undantag är alla målningar små och kvadratiska. Jag grips av en längtan att se någon av målningarna uppförstorade, att hon skulle gå upp i storlek och genom storleken förstärka målningarnas abstrakta kvalitéer. Anneli Pihlgren vidgar vårt synfält genom sina tolkningar av en marknära verklighet. Hon ger oss en inblick i den lilla världen och tar med oss på en resa nära jordens yta.

Göteborg 2016-11-16 © Berit Jonsvik (text och foto)