Nej, studenter det här duger inte. Ni har haft en stående inbjudan att delta i Dialogen om konstundervisning, som pågått sedan i oktober i samarbete mellan Konstakademien och Omkonst. Ingen av er har bidragit med texter eller önskat delta i panelsamtal. Minns att jag senast erbjöd detta när vi sågs i november med ett 15-tal representanter för studenterna på Kungl. Konsthögskolan närvarande.
     Om något spel bedrivs över era huvuden bottnar det i er loja tystnad. Först fem över tolv rycker ni ut till försvar för en rektor som svikit er. Marta Kuzma bör ha gjort sig beredd att fly Skeppsholmen sannolikt för flera månader sedan.
    Endast utifrån visioner skapas ingen framgångsrik förändringsprocess. Det kräver ett lyhört, väl tajmat och tryggt ledarskap som får gruppen med sig. Det har uppenbarligen Kuzma misslyckats med. Tugget om internationalisering stod inte för annat än nyliberal amerikanisering, till uppenbar förtvivlan för dem som tror på en skola som vilar på demokratiskt medskapande grund.

Som dåvarande gäst i KKHs styrelse blåste jag i visselpipan, för att förmå den uppenbart klena styrelsen att i tid ta tag i tömmen och uppmana Kuzma att förbättra sitt förankringsarbete internt mot personal och studenter.
     Det var syftet med Konstakademiens brev till departementet i februari ifjol efter att samtalen i styrelserummet brutit samman. Där hade de kloka rösterna resolut körts över för att inte KKH skulle drabbas av smäleken att lämna in sitt budgetunderlag för sent. Hade Marta Kuzma bedrivit en seriöst syftande process skulle hon ha valt att vänta med de spektakulära gesterna (som kompisarna på Yale kanske imponerades av) och byggt en ny skola inifrån och ut.

Här tog öppenheten slut. Jag utvisades från KKHs styrelsemöte med Dan Wolgers verk hängande utanför det stängda styrelserummet som tragikomisk kommentar.

Att förändringar är nödvändiga ifrågasätts inte av någon. Det ligger i konstutbildningens natur. Att ni studenter hakat fast vid lösryckta formuleringar i ett snart årsgammalt, av tidsnöden snabbt framforcerat, brev istället för att ta ansvar för er del i en förändringsprocess är rent ut sagt beklämmande. Sluta göm er bakom den "nationella traditionen”. Det går att skapa en skola med höjd där man kan diskutera komplicerade och värdeladdade begrepp. Och framförallt en skola som för en intelligent dialog istället för att behandla utomstående kritiker med snarstucken pajkastning.  
    Det är bara att beklaga studenternas inåtvända attityd som innebar att ingen av er orkade släpa sig från Skeppsholmen till Konstakademien, en promenad på ca 1000 meter, för att lyssna till det utmärkta samtalet mellan Gertrud Sandqvist, rektor för Konsthögskolan i Malmö, och hennes tidigare student, norska skulptören Tiril Hasselknippe. Samtalet ägde rum den 10 februari. (Dialogen finns som ljudfil på Youtube, lyssna här.) Gertrud Sandqvist har även bidragit med en tydligt beskrivande essä om den valda profilen som internationellt verkande konsthögskola. Detta är en skola som ni kunde ha som ett gott exempel eller målbild för de krav som ni bör ställa på Kungl. Konsthögskolans styrelse och ledning inför kommande rekryterings- och förändringsarbete.

Konstakademiens intresse för konsthögskoleutbildning är att diskutera den utifrån ett övergripande perspektiv som inbegriper samtliga konsthögskolor i Sverige. Det goda med förra vårens händelser är att denna hållning framstår som den enda rimliga. Konsthögskoleutbildningar och kraven på vad de ska innehålla är som sagt i behov av eller stadda i stark förändring.
    Det vore därför av största intresse om åtminstone någon student vid Kungl. Konsthögskolan mer konkret tordes skriva vad man önskar få ut av sin utbildning, och helst tydligare kommenterade den process som pågår därinne. I annat fall kan jag inte betrakta er som annat än passiva redskap i den förda kampen inom ”tystnadens boning”. Den kampen är skolans egen, och det enkla och fega sättet att bedriva den är att bita sig fast vid utsedda yttre fiender.
     För Konstakademiens räkning har det sedan förra våren stått klart och tydligt att den bör hålla sig skolneutral, därmed beakta, kritisera och kommentera utvecklingen utifrån (Dialogen är ett sådant initiativ), samt stötta konsthögskolestudenter och ambitiösa unga konstnärer i deras strävanden.
     Det inkluderar Kungl. Konsthögskolans studenter. Välkomna med texter och initiativ till samtal. Det är endast ni som kan ryta till om hur studenterna vill ha det. Försitt inte den chansen igen.

Stockholm 2016-02-17
© Susanna Slöör, redaktör för Dialogen och ständig sekreterare i Konstakademien