Heta sommardagar i Berlin har jag ibland badat i någon av stadens många sjöar. Det var svårt att vänja sig vid att så många karlar spankulerade omkring spritt nakna och stoltserade med sina organ till allmänt beskådande, också bland intet ont anande skolflickor och förskolebarn.
     Ovanan går tillbaka till förra sekelskiftets vurm för ”Lebensreform”, där nakenheten var ett ideal i rörelsens gemensamma liv, till och med i reformpedagogikens skolor. Man menade att den exponerade nakenheten skulle beröva kroppen dess osunda sexuella suggestion (men den kyska föresatsen grusades av flera fall av pedofili). Nakenheten var ett av inslagen i den tidens hippierörelse; där blomstrade också antiauktoritär pedagogik, andlighet, naturläkemedel, kvinnofrigörande mode, pacifism, arisk romantik, vegetarianism, ekologisk odling och den natursvärmande ungdomsrörelsen ”Wandervögel”.

Allt grodde i en germansk, ”völkisch” mylla och skulle ibland ingå mutationer med nationalsocialismens praktik. På Galleri Riis gör Fredrik Söderberg en Grand Tour mellan olika kultplatser i denna ambivalenta geografi; de dokumenteras i en svit fotobaserade, sepiafärgade akvareller, liksom fläckade av tiden, till exempel av Jüngers, Jungs och Heideggers hus, Steiners Dornach, Monte Verità i Schweiz och naziskulptören Arno Brekers ateljé.

"Martin Heidegger" (vä), "Bokbål" (hö) © Fredrik Söderberg

I Fredrik Söderbergs konst finns ingen tydlig gräns eller hierarki mellan galleri och bok; hans akvareller på Riis är lika mycket hemma i hans förnämliga bokkonst. Medan hans bilder till Aleister Crowleys pornografiska noveller var orgiastiskt uppsluppna pastischer, så har de nya akvarellerna snarare en torr saklighet som härstammar både från akvareller av 1800-talets resenärer och från fotografiska dokument.

Med en lidelsefull nyfikenhet som härbärgerar både lockelse och skepsis bedriver Fredrik Söderberg ett slags konstnärlig forskning vars teoridel är grundad i idéhistoria. Fredrik Söderberg har länge ägnat sig åt ett fascinerat närstudium av ockultismens estetik och bildvärld; den fascinationen behåller han men sätter nu in bilderna i ett vidare idéhistoriskt och politiskt perspektiv.
    ”Åter till naturen i Tyskland” är ett slags ideologikritisk odyssé i en tradition där destruktion och nyskapande är inflätade i varandra. Att våga begrunda det motsägelsefulla i detta komplex ser jag som temat för hans utställning.

Stockholm 2016-03-09 © Peter Cornell