Akademin Valand presenterar årets examensutställning med avgångsstudenterna från masterprogrammen i Fri konst och Fotografi på Göteborgs Konsthall. Tretton studenter samlas under ett tema, ENACT. Enligt curatorn Alida Ivanov skall det stå för symbolisk interaktionism och liknar utställningen vid ett rollspel, där konstnärerna och verken interagerar med varandra.

© Rose Borthwick

Redan i det första rummet på Konsthallen, oktagonen, möts vi av installationen Shift into a Racing Strip in the Still of the Night av Josefine Östberg Olsson. I den stora ljusa salen samsas bland annat en teckningsinstallation av Sara Anstis, svartvita laveringar av Behjat Omer Abdulla och stora foton av David Arnar Runólfsson. Den sistnämnde har fotograferat glaciärer, som ser ut att vara stadda i olika stadier av förruttnelse och vackert förfall. Framför är en gångbrygga av trä uppbyggd med texter om glaciärerna. En installation liknande arrangemang vid stora turistmål, där besökarna leds till de bästa utsiktsplatserna. Det är en väl genomfört gestaltning, som väcker frågor om vi kommer att stå som passiva turister på en träbrygga och titta på när konsekvenserna av klimatförändringarna uppenbaras.

© Hannah Giles

Mycket av konsten idag kräver mörker för att kunna visas. Av de båda sidorummen i konsthallen har det ena helt mörklagts och det andra vilar i halvmörker. I det mörka visas video av Maria Buyondo och Bianca Basan. Mellan dessa projektioner står en svart box med analoga negativ belysta underifrån. Tillsammans med ett ljudverk blir The Nature of Memory av Hannah Giles poetiskt i all sin enkelhet.
     I det halvmörka rummet längst in i konsthallen krockar det rejält. Verk, som behöver ljus, Klara Källström med The Last of the Lucky, konkurrerar med en högläsning av Andreas Engman framför stolar med lyssnande stora växter och en projektion på väggen. Varken Klara Källströms stämningsfulla foto eller Andreas Engmans verk kommer inte riktigt till sin rätt.

© Anna Bergman

Examensutställningen för Kandidatprogrammet på Fri Konst har en annan ingång. Man har valt Valands gamla exlibris, en rytande tiger med ordet VALAND, som symbol för utställningen. Det är samtidigt en subtil påminnelse om ett förändrat skolsystem. Exlibriset är från tiden innan skolan blev inkorporerat i den akademiska världen. Den gamla paradvåningen på Vasagatan 33 med sina många rum ger också varje enskilt konstnär möjlighet att visa sina verk utan att behöva konkurrera med varandra. Där finns också en sprudlande experimentlusta, som resulterar i många intressanta gestaltningar.
     Curatorn för den här utställningen, Anna van der Vliet, har fått konstnärerna att samspela med rummen. Anna Bergmans stora målningar dominerar ett av de mindre rummen och i rummet intill visas de färgexperiment som föregått. Caldeborg låter sina urtidsdjur samtala i ett annat rum. Kim Jansson visar en video med en varaktighet på 665 minuter, om ett landskaps långsamma förändring under dygnet. Men en bekväm fåtölj erbjuds och ett meditativt tillstånd infinner sig i betraktandet.

En examensutställning från en konstakademi är per definition den sista utställning varje enskild student gör inom utbildningens ram. Man kan då fundera över, som i fallet med masterstudenterna på Konsthallen, om det gagnar den enskilde studenten att tvingas in i ett curerat tema, som inte baseras på deras eget examensarbete. ENACT är visserligen ett så allmänt tema, att det kan verka till intet förpliktigande. Men det lägger ändå en hämsko över utställningen.
    Man frestas att med Tage Danielsson utbrista: Släpp fångarne loss, det är vår! Och tänka, att det kanske hade varit bättre att låta varje konstnärskap i vardande visas på bästa sätt i egen rätt.

Göteborg 2016-05-11 © Berit Jonsvik (text och foto)