Susanne Vollmers verk på SPG Gallery har formen av experiment i synestesi, alltså förmågan att förbinda de fem sinnenas intryck med varandra: ett ljud med en smak med en färg o.s.v. i långa kedjor. Hos vissa individer är den förmågan sällsamt utvecklad. Kandinsky var en av dem och han gjorde synestesier till en grundsten i ”Om det andliga i konsten”. Så byggs en annan värld.

På ett bord och i en monter ligger en mängd vardagliga föremål, ordnade som på ett museum, där varje objekt har en till synes bisarr motsvarighet i en försökspersons förnimmelser: ett chokladägg av ordet ”måndag”, ett snapsglas av ett ord hos Nabokov, en bit ljusblått sidentyg av ett G ur Johnny Hodges saxofon. Arrangemanget får en surrealistisk klang som påminner om Magrittes ”Drömnyckel”.
     Mer experiment: på en vägg presenteras en minimalistiskt ordnad serie på 84 färgprover som tillsammans bildar en färgkarta från gult till svart där varje färg svarar mot ett ord eller fenomen. Och i ett tredje experiment, en video, projiceras cirklar i olika färger och rörelser allt efter klangerna i ett musikstycke av Erik Satie.

© Susanne Vollmer

Överallt experiment, lekfullt, uppfinningsrikt och rastlöst. Inte helt överraskande med tanke på att Susanne Vollmer länge intresserat sig för perceptions- och gestaltpsykologi. Men parallellt med detta tema visar Susanne Vollmer en svit teckningar/målningar i tusch: härvor av trådar, mikrokosmiska mönster från hjärnans inre, olika håruppsättningar. Sådana bilder har gått som en konstnärligt stark underström genom alla hennes utställningar. Om experimenten andas en distanserad, vetenskaplig ironi så rymmer hennes målningar en hypnotisk, oroande och svindlande glimt av en annan värld som i Michaux´ plumpar eller veckbildningar i Dürers träsnitt.

Stockholm 2016-01-27 © Peter Cornell