Martin West tar med sin nya utställning klivet rakt ut i galleriets obefläckade luftrum. På golvet markerar olika objekt ett tänkt rutmönster, ett slags matris som förstärker perspektivets flyktpunkt och skapar känslan av ett unisont totalverk. Rumsexperimenten är i någon mån en logisk följd av det West visade på Forum 2010, men de är också en förflyttning framåt. Anspråken på högre grad av spatial kontroll är delvis nytillkomna, även om anslagen förmodligen funnits där tidigare. Och med de ljusskimrande och smyckeslika facettmålningarna tillförs ytterligare en dimension – en visuell förförelseakt, ett illusionsstycke.

© Martin West

I brytpunkten mellan konceptuell minimalism och konstruktivt bildbygge skapas verk utan förutbestämd tillhörighet eller etikett. Det handgjorda anslaget är viktigt; penselns efterlämnade spår har en bärande roll. (Där faller den rättrogne minimalisten bort.) Målet är inte någon putsad fasad; skaparlustens märken och artefakter bibehålls. Den hantverksmässiga processen manifesteras in i minsta detalj.
     Till och med de suggestiva facettmålningarna blottar vid närmare betraktande sin handgjorda karaktär, vilket skiljer dem från mer förutsägbar hard edge-teknik. Det som på avstånd kan te sig som datorproducerat blir på nära håll fullt levande och sällsamt organiskt. I en vältempererad varm-kall-skala manas skenet av den tredje dimensionen fram.
    I dessa nya verk visar Martin West på hur delikat balansakten mellan tanke och tillstånd kan vara. Här finns ett "hur" och ett "vad" ingående i symbiotisk förening.

Stockholm 2016-01-27 © Leif Mattsson